Publicerad 1959 Lämna synpunkter RUDIMENTERAD rɯ1dimänte4rad l. rud1-, l. -men-, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj. Etymologi [till RUDIMENT)] (mera tillf.) anat. o. bot. rudimentär (se d. o. 3). TSvLärov. 1943, s. 352. Spalt R 2750 band 22, 1959 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se