Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUFF ruf4, interj.
Etymologi
[jfr d. dial. rof-rof; av ljudhärmande urspr. — Jfr RUFFA, v.5]
(numera föga br.) interjektion använd för att återge l. härma ett svins grymtande; jfr NÖFF. ”Ruff” — sa’ skeppsgrisen, kom in i kajutan. Holmström Sa’ han 67 (1876; med ordlekande anspelning på RUFF, sbst.2 1).

 

Spalt R 2755 band 22, 1959

Webbansvarig