Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUFFARE ruf3are2, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
sport. deltagare i idrottstävling, som ruffar l. brukar ruffa. Swing 1920, nr 1, s. 6 (om boxare). IdrBl. 1939, nr 58, s. 17 (om fotbollsspelare).
Ssgr (sport.): RUFFAR-, äv. RUFFARE-KONST. jfr konst 7; i sht i pl. Man hann .. (vid en bandymatch) konstatera, att .. (N. N.) ej glömt sina ruffarkonster. IdrBl. 1924, nr 13. s. 10. —
-LAG, n. lag som ruffar l. brukar ruffa. IdrBl. 1918, s. 109. —
-MATCH. ruffig match. IdrBl. 1918, s. 109. —
-TAG. = -konst; i sht i pl. IdrBl. 1916, s. 95.

 

Spalt R 2756 band 22, 1959

Webbansvarig