Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUFFEL ruf4el, n.; best. rufflet.
Etymologi
[sv. månsing ruffel, bedrägeri (NysvSt. 1934, s. 67); jfr nor. månsing ruffel, röffel, bedrägeri, svek; till RUFFLA, v.2]
(starkt vard.)
1) abstr.: bedrägligt l. ojust beteende, bedrägeri, skoj. Varför skall rufflet på byggnadsfronten vara tabu för offentlig debatt? Industria 1952, nr 7, s. 7. Sorgliga historier om fiffel och ruffel (vid våningsbyte). SvD(A) 1953, nr 74, s. 12.
2) koll., om bedragare l. skojare o. d. En .. bilkö .. fylld av familjebilar och ruffel från städernas kriminalkvarter. GbgP 1955, nr 314, Bil. s. 1.
Ssg (jfr ruffla, v.2 ssgr): (1) RUFFEL-FYLLD, p. adj. (starkt vard., tillf.) fylld av bedrägeri l. skoj. GbgP 1950, nr 91, s. 15.

 

Spalt R 2757 band 22, 1959

Webbansvarig