RUMINAT rum1ina4t l. rɯ1-, adj.; n. =.
Etymologi
[jfr eng. ruminate; av nylat., lat. ruminatus, p. pf. av ruminare (se RUMINERA)]
(mindre br.) bot. ruminerad. 2NF (1916). 3NF (1932).
Spalt R 2925 band 23, 1960
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se