Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUNDIST rundis4t l. RONDIST roŋd- l. rond-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. rundiste, av fr. rondiste, l. (i formen rondist) direkt av fr. rondiste, till rond (se RUND, adj.)]
guldsm. på slipad ädelsten: gördel (se d. o. 2 d). UB 3: 266 (1873). Frosterus Min. 157 (1917).

 

Spalt R 3030 band 23, 1960

Webbansvarig