| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUNDNING run3dniŋ2, starkt vard. äv. run3iŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
A.
1) ss. vbalsbst. med jämförelsevis klart verbal bet.: rundande o. d.; särsk.
a) till RUNDA, v. I 1. Widegren (1788). KrigVAH 1825, s. 76. Rundningen (av mynt) kunde verkställas antingen sedan präglingen försiggått eller ock före denna. Hildebrand Medelt. 1: 922 (1894). (Bok-)ryggens rundning, inpressning och falsslagning. Key Amatörbokb. 46 (1916). — jfr LÄPP-, SLÄT-RUNDNING.
b) (numera bl. mera tillf.) konst. till RUNDA, v. I 2; jfr 4. Den riktiga ljusmodelleringen eller ”rundningen”, som .. (Leonardo da Vinci) ansåg vara det centrala i målarkonsten. Sirén DaVinci 330 (1911).
α) (numera knappast br.) kretslopp, kretsgång; runda. At alt som skapt, vthi en ewig rundningz lopp / Kringwältes. Lucidor (SVS) 372 (1674). Då teaterhästen i första rundningen slagit fyra hästar och i väldiga satser passerade tribunen, hälsades han med dånande hurrarop. GHT 1898, nr 30 (B), s. 1.
d) till RUNDA, v. I 8. Vid rundningen af sista vändpricken (vid segeltävlingen). PT 1898, nr 150 A, s. 3. Nerén HbAut. 3: 69 (1928).
B. konkret(are).
2) till RUNDA, v. I 1, II 1, III 1, IV 1: egenskapen l. förhållandet att vara rund l. rundad, rund l. rundad form; rund l. rundad krökning l. böjning l. buktning l. välvning; äv. konkretare, närmande sig 3. Rålamb 8: 179 (1691). Dessa (formar till kanonkulor) hafva sina fästen, som hindra dem att förändra läge, hvarigenom rundningen skulle skadas. JernkA 1818, 1: 67; jfr 3. Vid täljningen (av stavar till laggkärl) använder Sollerölaggaren stundom mallar .. för att få den rätta rundningen på stavarna. Gruddbo 346 (1938). Den undre stocken fick behålla sin rundning på överkant. ByggnArbMinn. 14 (1950). — jfr ARM-, IN-, ÄRM-RUNDNING. — särsk.
a) om läppställning. Alla grader af läpparnas rundning. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. V (1885). jfr LÄPP-RUNDNING.
b) (tillf.) om månens cirkelrunda form vid fullmåne. JGOxenstierna 1: 101 (1805). Månen stod i fullvuxen rundning. Benedictsson Ber. 24 (1887).
c) i fråga om kroppens l. ngn kroppsdels form. Adlerbeth Æn. 13 (1804). Maureen .. var klädd i en brun, figursydd ylleklänning, som framhävde hennes slanka figur och de fasta bröstens rundning. Hellström Kärlek 240 (1942). Ansiktsovalens mjuka rundning. Fogelström NattNuet 209 (1955).
3) till RUNDA, v. I 1, II 1, III 1, IV 1: parti av ngt som utmärkes av rund l. rundad krökning l. böjning l. (konvex l. konkav) buktning l. välvning; äv. (numera bl. tillf.) ss. beteckning för en rund figur l. runt föremål o. d.; jfr 2. Fischerström 3: 166 (1783). Viskare-kolfven svarfvas .. af Björk 3/4 kula tjock och 2 kulor lång, utom rundningen framtill och Ziraterna baktill. Törngren Artill. 2: 31 (1795). Alla segel, som hafva rundning, sys med bredsömmar närmast rundningen. Frick o. Trolle 89 (1872); jfr 2. Listerna i takvinklarna formas vanligen såsom ingående rundningar eller s. k. hålkäl. ArbB 197 (1887). Grytornas svarta, nedåt vända rundningar. Törngren Gunnarsson Barn. 60 (1924). Fick hon inte sörja (den döda hunden) Ka, så skulle heller icke den svagaste rundning av jorden erinra om den plats där han vilade. Wägner Sval. 249 (1929); jfr 2. — särsk.
a) (†) cirkel, ring, rundel; ringlande (hår)lock. Åskådarena sutto i en rundning. Möller 1: 67 (1745). Hårets krusande i runningar. Därs. 75. En af nio rundningar bestående och med liljor prydd infatning (på guldmyntet). SvMerc. 1765, s. 66. JGOxenstierna 4: 149 (1815).
b) (numera bl. tillf.) plant föremål med rund omkrets; rund yta; rund plats l. fläck o. d., rundel; äv.: rund utskärning l. urringning. HC11H 6: 60 (c. 1700). Uti en af däldens vackraste rundningar hafva Stadsboerna anlagt en lustplatts. Stiernstolpe Arndt 2: 133 (1807). Medelst rundsågen skäres rundningen jemnt efter cirkellinien. AHB 97: 59 (1879). (Sv.) Rundning, urringning .. (fr.) échancrure. Hammar (1936).
c) (numera föga br.) sjöt. om den rundade l. välvda delen av ett fartygs akter. Möller 1: 25 (1745). Stenfelt (1920).
4) (numera bl. mera tillf.) konst. till RUNDA, v. I 2: (en målad l. tecknad figurs, gm skuggning o. d. åstadkommen) plasticitet l. relief; jfr 1 b. Hammarsköld KonstH 316 (1817). Figurerna .. erhöllo genom konstnärligt anlagda och på olika sätt korsade, än starkare, än svagare linier denna rundning, plasticitet, hvarigenom de först blifva afbildningar af verkliga kroppsliga föremål. 2UB 10: 269 (1907).
5) (i fackspr. o. i vitter stil) till RUNDA, v. I 3, II 3, IV 3: sådan mjukhet o. fyllighet, formfulländning, avpassning, balans o. symmetri som ger ngt karaktären av en färdig, slutgiltig utarbetad helhet, avrundning; passande avslutning o. d. JournSvL 1797, s. 352. Planen (till dikten Gefion) synes mig .. sakna den rundning och fullständighet, .. som i .. (episka dikter) utgöra en hufvudförtjenst. Tegnér Brev 1: 248 (1813). Ett verb kan .. för periodens välljud och rundning, ställas efter sin böjda kasus. Enberg SvSpr. 311 (1836). Framställningssättet .. (hos C. A. Ehrensvärd) saknar rundning och prydnader; det är blomsterfattigt. Crusenstolpe Mor. 2: 368 (1840). Instrumenterna stå efter menniskostämman i tonens vekhet, innerlighet och rundning. Ljunggren Est. 2: 350 (1860). Man hade glömt en sak till, som ännu fattades för att ge jubileumsåret dess fina rundning: söndagsfrukostarna på Mårbacka. DN(A) 1958, nr 316, s. 25.
6) (†) (ngts) fullbordan l. slut; jfr RUNDA, v. II 4, III 2. Se så! Nu har jag satt punkt och slut, till mitt sex-åriga arbete, min res-dagbok i den gamla verlden. Härmed har äfven denna resa fått sin rundning och fullbordan, som ett helt. Bremer Brev 4: 215 (1862).
7) (numera föga br.) sjöt. till RUNDA, v. I 6, II 5: slag l. slinga av tågvirke lagt runt ngt; jfr 3. Vid utstickning af ref lossas först sejsingarna, så rundningarna och till sist syningarna med stickbultarne. Balck Idr. 1: 48 (1886).
(1 a) -MASKIN. tekn. maskin för åstadkommande av en rund l. böjd l. buktig form hos ngt l. rundböjning av ngt; jfr hörn-rundnings-maskin. UB 6: 510 (1874; för rundning av bokrygg). 2NF 3: 664 (1905; för rundböjning av plåt). GrafUppslB 706 (1951; för rundning av bokrygg). —
(1 d) -MÄRKE. sport. vid tävlingssegling: märke (t. ex. boj, prick l. dyl.) som skall rundas av de tävlande. Ahlman Hav 109 (1916). —
(1 d) -TID. sport. vid tävlingssegling: tid som det tar för en tävlande att nå fram till o. runda ett rundningsmärke. SvD(A) 1927, nr 186, s. 10.
Spalt R 3033 band 23, 1960