Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUNO- rɯ1no- l. -nω-.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. runo-; av nylat. runo-, ssgsform bildad till RUNA, sbst.1]
(i sht i fackspr.) i ssgr: som har samband med l. avseende på runor (se RUNA, sbst.1 2).
Ssgr: RUNO-GRAF. (†) runolog. Iduna 9: 335 (1822). —
-GRAFI1004. [jfr t. runographie, nylat. runographia] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.)
1) lära(n) om runskrift, runologi. Pfeiffer (1837). Annerstedt UUH II. 2: 275 (1909).
2) skrift (avhandling o. d.) om runor. Fornv. 1952, s. 100 (1763). Schück i 3SAH XLIII. 1: 330 (1932). —
-GRAM104. runföljd. Lindquist RelRuntext. 1: 38, 102 (1932). —
-LOG104. [jfr d. runolog, t. runologe] person som ägnar sig åt runologi, runforskare, runkännare. Sjöborg Nomenkl. 6 (1815). Fornv. 1944, s. 181. —
-LOGI1004. [jfr d. runologi, t. runologie, eng. runology]
1) lära(n) l. vetenskap(en) om runskrift, runforskning. Iduna 8: 144 (1820). (J. Bureus) var den förste inom runologien. Schück VittA 1: 77 (1932).
2) (numera bl. tillf.) = -grafi 2. (Jon Olafssons) Handskrifna Runologi. Liljegren Runl. 41 (1832). —
-LOGISK1040. [jfr d. runologisk] adj. till -log o. -logi 1. NF 14: 57 (1890). Ett viktigt runologiskt dateringsmedel. Uppl. 2: 473 (1908). Runologisk expertis. Fornv. 1952, s. 278.

 

Spalt R 3042 band 23, 1960

Webbansvarig