Publicerad 1960 Lämna synpunkter RUNS, sbst. Etymologi [sannol. av lt. runks, rungs] (†) namn på ett slags hyvel (fogbank). Eneberg Karmarsch 1: 122 (1858). — Ssg (†): RUNS-HYVEL. VetAH 1797, s. 138. Spalt R 3043 band 23, 1960 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
