Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUSTIG, adj.2
Ordformer
(rost- 1526. rust- 1528—1712. ryst- 1526 (: welrystigh). -ig 1526—1712. -ug 1526 (: welrostugh))
Etymologi
[av mlt. rustich resp. t. rüstig (fht. hrustic, beredd, smyckad); jfr mnl. rustich (holl. rustig); till RUST, sbst.2, o. RUSTA, v.1]
(†) (ut)rustad (med ngt) l. beredd (till strid o. d.). En vel rostig karl med kyris. G1R 3: 225 (1526). Så födde Silpa .. Jacob en son. Tå sadhe Lea, Rustigh, och kalladhe honom Gad. 1Mos. 30: 11 (Bib. 1541; Luther: Rustig); jfr: Gad .. (dvs.) rustigh til strijdh. Gl1Mos. 30: 11 (Därs.; Luther: rustig zum streit); jfr äv.: Rustig; så betyder thet namnet Gad. Spegel (1712). Så skal adelen .. holle sigh med all tingh rustige och ferdighe. G1R 21: 48 (1550). — jfr VÄL-RUSTIG. — särsk. övergående i bet.: beredd att arbeta, (bered)villig att göra nytta. (En duglig hustru) är rustigh och redho j hwsena. GlSalOrdspr. 31: 17 (öv. 1536; Bib. 1541: Hon är alffuar i hwset).

 

Spalt R 3128 band 23, 1960

Webbansvarig