| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUTINERA rɯ1tine4ra l. rut1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
1) (numera bl. tillf.) tr.
a) skaffa l. ge (en enskild person l. trupp o. d.) rutin; öva upp (en trupp o. d.) l. organisera upp (en institution o. d.) så att den kan sköta sina åligganden mer l. mindre rutinmässigt. Meurman (1847). Att ordna och rutinera sjömätningsväsendet och sjömätningskåren. Dahlgren o. Richter SvSjökart. 127 (1944).
b) skaffa sig rutinmässig färdighet att sköta l. utföra (ngt). Dessa ting, som gäller liv och död, har han inte fått lära medan han däremot ödslat tid och bensin på småmanövrer av den typ, som han mycket väl kan rutinera på egen hand. GbgP 1956, nr 215, s. 9.
2) (mera tillf.) refl.: skaffa sig rutin, öva upp sig. Jag vill inte att läkarlärlingar ska rutinera sej på min hustru. Idun 1955, nr 21, s. 46.
3) i p. pf. i adjektivisk anv.
a) om person: som har rutin l. praktisk erfarenhet (i fråga om viss värksamhet), tränad, driven, skicklig. Pfeiffer 311 (1837). Liljecrona RiksdKul. 144 (1840). Det finns situationer i lifvet, då masken faller af den mest rutinerade skådespelare. Lundegård Stormf. 140 (1893). Rutinerat kvinnligt biträde med mångårig branschvana. SDS 1936, nr 73, s. 22. Sysselsättning inom industrien kräver .. ofta rutinerade arbetare. SocÅb. 1939, s. 135. — särsk. (†) allmännare: som har praktisk erfarenhet av l. väl känner till ngt, som är en kännare av ngt, erfaren; äv. i uttr. rutinerad i ngt. Den gamle, i hofvets alla manér routinerade magnaten. Cygnæus 2: 106 (1858). Den ogenerade nonchalans .. som endast den rutinerade, något blaserade verldsmannen besitter. Adelsköld Dagsv. 1: 129 (1899).
b) i utvidgad anv., om sak l. förhållande.
α) (mera tillf.) om ngns förmåga: som är uppövad till l. har karaktären av rutin l. dyl. Den rutinerade förmågan att behandla språket. Verd. 1888, s. 95.
β) (mera tillf.) om handling: som vittnar om rutin l. yrkesskicklighet, driven. En .. rutinerad färggradering. Form 1947, s. 167.
γ) (†) om ngns ansikte: som vittnar om stor erfarenhet, erfaren. En man med tämligen skojar[likt] och rutineradt ansikte. Wallin Bref 228 (1849).
δ) (†) om ngts väsen l. natur: rutin- l. slentrianmässig, schemabunden l. dyl. Det högst ofria, rutinerade väsendet (som utmärkte konstakademien). Estlander KonstH 508 (1867).
Spalt R 3168 band 23, 1960