| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUTSCH rut4ʃ, sbst.1, r. l. m. (Björn DygdYngl. 71 (1794) osv.), äv. n. (Backman Reuter Braesig 12 (1872), Östergren (1936)); pl. (mera tillf.) -ar (Weste (1807), IllSvOrdb. (1955)) ((†) -er Weste (1807), Dalin (1855)).
1) (†) motsv. RUTSCH, interj.: ngt som går ytterst snabbt, (ett) huj l. vinande l. dyl. Med bantåg till Berlin är det bara ett rutsch — ett rutsch bort och ett rutsch hem. Backman Reuter Braesig 12 (1872).
2) motsv. RUTSCHA, v.1 I 1: rutschande, rutschning. Björkman (1889). Jag .. hamnade snart med en sista lång rutsch nere på jökeln. Alm Isbr. 34 (1925). — särsk. (vard. o. i vitter stil) oeg. l. bildl., motsv. RUTSCHA, v.1 I 1 d: hastig glidning åt visst håll, särsk. utför l. nedåt. GbgMP 1918, nr 268, s. 5 (”13”). Rutschen nedåt till civilisationens undergång. GHT 1919, nr 187, s. 5.
3) (vard. o. i vitter stil, mera tillf.) motsv. RUTSCHA, v.1 I 2: (glidande) hastig (o. ryckig) färd. Den lilla rutschen upp (med hiss). Kræmer Brantings 129 (1939).
4) (vard. o. i vitter stil) motsv. RUTSCHA, v.1 I 3: livlig rörelse (särsk. bland en stor hop av människor), liv o. rörelse, liv o. fart; rusning; jfr RUSCH, sbst.1 1. Strindberg SvÖ 2: 197 (1883). Det var grannmarknad i staden. Ock kors, ett sådant lif på gator och torg! .. Lif, rutsch, oreda. Agrell Landsb. 19 (1887). Allt det vanliga rutschet och levernet när en dag begynner. Wester Reymont Bönd. 4: 22 (1924). SvD(A) 1929, nr 37, s. 8. — särsk. (†) i uttr. hutsch rutsch, flängande, fläng l. dyl. Jo, du sopar vackert. Vet du, så der sliter man sju qvastar om dagen, och det blir ändå bara lirum larum och hutsch rutsch och slarf. Topelius Läsn. 1: 48 (1865).
5) [utvidgad anv. av 4] (vard. o. i vitter stil) fart o. kläm, rutschighet; jfr RUSCH, sbst.1 2. Carlén Skjutsg. 314 (1841). Det är ingen rutsch i det folket. De arbeta och arbeta, men det blir aldrig något med det. Dens. Rosen 321 (1842). Om Freddy hade den ringaste rutsch i sig, så skulle han skaffat en (droska). Vallentin Shaw Pygm. 6 (1914).
6) (†) motsv. RUTSCHA, v.1 I 4: tur, tripp, avstickare; särsk. om lusttur l. nöjesutflykt l. nöjesresa; äv.: handlingen att vara ute på (nöjes)resor l. att gå ut o. festa l. rumla o. d.; jfr RUSCH, sbst.1 3. Du kan ju då och då, .. göra en liten rutsch hitin, och passera några timmars behaglig tête à tête med din sköna. Björn DygdYngl. 71 (1794). Att jag gjort en liten rutsch åt Wien. GASilfverstolpe (1802) hos Dahlgren Herrgårdssl. 268. Skall det .. inte vara en liten rutsch åt Djurgården med (hästen) Unga Lifvet! Kullberg Mem. 3: 12 (1836). Hela den kongl. familjen .. har under sista tiden varit ute på rutsch. SöndN 1863, nr 31, s. 1. Just i afton måste jag ut på en rutsch med min gamla galanta. Blanche Bild. 4: 26 (1865). Sundén (1888). Cannelin (1921). — särsk. bildl. (möjl. äv. anslutet till 2 l. 3). (Vi) gjorde .. stundom (i fantasien) en rutsch öfver tidens alla grindar, då vi tänkte på huru vi skulle möblera. Bremer Brev 1: 91 (1829). En rutsch från diskant till bas (på pianot). Sturzen-Becker 3: 112 (1861).
Ssgr, se rutscha, v.1 ssgr.
Spalt R 3170 band 23, 1960