| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUTSCHIG rut3ʃig2, adj. -are. adv. -T.
om person l. ngns handlande l. uppträdande o. d.: som utmärkes av fart o. kläm, hurtig o. rivande, klämmig o. d.; jfr RUSCHIG 1. NDA(A) 1931, nr 349, s. 4. Vår tids unga dam är framför allt rutschig, hon är dugande och inte rädd för besväret. STSD 28/1 1934, Söndagsbil. s. 9. En rutschig fart. KronprinsessBFinlRödK 130 (1940). — särsk. i allmännare l. utvidgad anv., om ngt som är präglat av kläm o. fart l. klämmighet o. d. Högberg Baggböl. 1: 212 (1911). särsk.
a) om litterär framställning, med tanke på handlingen i den. Boken är rutschig och spännande. SvD(A) 1932, nr 292, s. 6.
b) om konstnärlig målning l. teckning l. målare l. tecknare o. d.; närmande sig bet.: schvungig l. klatschig resp. som målar klatschigt o. d. Ett .. blyertsporträtt .. snabbt och rutschigt utfört av Kilian Zoll. Kjellin Troili 1: 229 (1917). En kraftfull, rutschig målare. SvD(A) 1927, nr 298, s. 8.
Spalt R 3174 band 23, 1960