| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RYCKEN ryk4en, sbst. oböjl.
i uttr. stå (ngn gg hålla) rycken, hålla stånd; uthärda påfrestningar, stå sig bra, klara sig, bestå provet; äv. (med saksubj.): hålla; särsk. i uttr. stå rycken mot ngn, hålla stånd mot ngn; stå rycken för (l. inför l. mot) ngt, hålla stånd mot ngt, uthärda ngt, hålla för ngt; jfr RYCK, sbst.1 1 c. Lidman Blodsarv 134 (i handl. fr. 1876). Själf har jag stått rycken tills i går på fältmanövern men då svimmade jag. Dagen 1901, nr 173 B, s. 1. I den lägsta (klassen) väntade man med intresse att se om dessa lätta amerikanska .. (bilar) skulle stå rycken inför de strapatser som erbjudas (vid en tävling). SDS 1904, nr 159, s. 3. Jonas hade stått rycken för mer än ett nödår förut. Väring Frost. 16 (1926). (Väggarna) höllo rycken. UNT 1933, nr 297, s. 1. Som den första civila krigsministern i Sverige hade .. (D. Bergström) att .. stå rycken mot de militära kårintressena. Spångberg BanbrHövd. 101 (1939). Stå rycken mot fienden. IllSvOrdb. (1955). — särsk. i uttr. stå rycken för ngn.
a) hålla stånd mot ngn, klara sig mot ngn. Det är inte mycket som biter på jäntor, men för ett äldre, allvarligt fruntimmer med kvast stå de inte rycken. Bergman ClownJ 179 (1930).
b) (mindre br.) uthärda påfrestningar för ngns skull, ta stöten för ngn. Här ska jag stå rycken för dig, .. och du ska ställa mig i en sådan .. knipa. SD(L) 1904, nr 177, s. 6.
Spalt R 3228 band 23, 1960