| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RYKTBAR ryk3t~ba2r, adj. -are.
1) (†) som man (gm rykte l. rykten) vet om l. känner till l. har reda på, (ryktesvis) bekant (se d. o. I 1) l. känd; i sht i predikativ anv.; stundom svårt att skilja från 2; jfr RYKTE 1. G1R 29: 141 (1559). Strax min b:s breff var ankommitt, bleff dett strax rygtbart, att hvar tredie tynna skulle uthgiffuas. OxBr. 3: 250 (1631). Jag talar nu först om en kunnig och rychtbar synd. Blifwer tu therföre .. tiltald och til retta stemd: led icke ifrå tig samma synd med allahanda listiga rencker och grep. Swedberg Cat. 555 (1709). Jag trodde säkert, at jag (som mördat en löjtnant) blifvit förrådd, och at thet begångne mord hade blifvit rycktbart. Humbla Landcr. 143 (1740). Om man .. frågar, hvarföre Sviarnas namn varet så litet rycktbart, kan man thertill finna nog sannolika skäl. Ihre Föret. XXV (1779); jfr 2. Det begynte blifva ryktbart, att kejsaren ämnade gifva sin arftagerskas hand åt hertigen af Lothringen. Malmström Hist. 2: 50 (1863). Så skulle det blifva ryktbart i hela verlden, att detta hade herr Pehr gjort. Topelius Läsn. 5: 50 (1880); jfr 2. — särsk.
a) i det opers. uttr. (det) varder ryktbart om ngt, ngt blir (ryktesvis) bekant. Tå först wardt om Mordet rychtbart. Girs E14 96 (c. 1630).
b) i uttr. göra ngt ryktbart, bekantgöra ngt; äv. övergående i bet.: sprida ut rykte om ngt. At .. (landshövdingarna m. fl. i Finland) anlägga al möjelig winning, thet .. the Personer, som them (dvs. nyupptäckta metallfyndigheter) ryktbare göra, tilbörligen .. recompenserade warda. Bergv. 1: 193 (1649). Om du enskilt finner något fel hoos tin stallbroder, i stället at giöra dät rychtbart, beflita tig i förgätenhet dät nedgrawa. Hermelin DuFour E 5 b (1683). Utsprider någor annar (än författaren) sådana (smädliga) skrifter i ondt upsåt, at them rychtbara giöra; straffes lika som hade han sielf them skrifwit. MB 60: 5 (Lag 1734); jfr 2. (Sv.) Göra något rycktbart, (lat.) Famam de aliqua re spargere. Sahlstedt (1773). Dalin (1855).
Anm. till 1. I nedan anförda språkprov torde rycht bort o. ryckt borth vara felaktigt för rychtbart resp. rycktbarth. Effter wij icke gerne såge att thz schulle bliffwe rycht bort hoos the Dansche .., att wij alrede haffwe waridtt till wegz åt Engelandh. E14R 1561, 1: 208 a. Therföre kunne i .. förschaffe osz .. beschedh för ähn såsom thz igenum andre kunde bliffwe ryckt borth. Därs.
2) som alla l. många känna till (gm ryktet), (ryktesvis) allmänt l. vida bekant l. känd; allmänt omtalad; särsk. i förb. med en av prep. för l. genom (förr äv. av) styrd bestämning angivande det för l. gm vilket (l. den på grund av vilken) ngt l. ngn är bekant l. känt (känd); stundom svårt att skilja dels (i ä. språkprov) från 1, dels från 3 (l. 4); jfr RYKTE 1, 2, o. BERYKTAD 1 c. Herostratiskt ryktbar. Vti Norra Werlden är ett stort Land, som vnder Götalands nampn är rychtbarast, men nu gemenligen Swerige kalladt. Peringskiöld MonUpl. 134 (1710); jfr 1, 3. Jag vil ej giöra något Bröllop; ty jag fruktar, at det skulle bli för ryktbart. Knöppel Blindeb. 9 (1746); jfr 1. Envallsson GEricsson 35 (1784: för). Lesbos, en Ö i Aegeiska hafvet, ryktbar ej mindre af skaldinnan Sappho, än af många skönheter. Tranér Anakr. 166 (1833); jfr 3. (England) började att deportera sina brottslingar .. till det derigenom rycktbart vordne Botany-Bay. Oscar I Straff 19 (1840). Nu anlände till Stockholm .. en ryktbar rysk kommunist. De Geer Minn. 1: 243 (1892). 1796 påbörjades bygget av det ryktbara Fonthill Abbey, kanske det besynnerligaste hus som någonsin rests i England. Selander Pegas. 35 (1937, 1950). — särsk. (numera föga br.) i uttr. ryktbar att göra ngt, känd l. bekant för att göra ngt. En kanon, särdeles ryktbar att skjuta långt och väl, riktades på (G. II A.). Afzelius Sag. VIII. 2: 190 (1857).
3) berömd, frejdad, namnkunnig; äv. i uttr. ryktbar för ngt; stundom svårt att skilja från 2; jfr RYKTE 2 f α o. BERYKTAD 2. Spegel 384 (1712). Den Skådepenning, som årligen .. af Academien utgifves, öfver någon bland ryktbare Svenske Män. Kellgren (SVS) 5: 72 (1786). Den ryktbare Goëthe. AB 1830, nr 4, s. 4. Medeltidsstaden Ravello med 36,000 invånare, 13 kyrkor, palats och ryktbara kloster. Lagergren Minn. 5: 27 (1926). Den lilla staden Almeria (ligger) vid en blåskimrande bukt, ett paradis ryktbart för sitt milda klimat. Kulturen 1950, s. 66. Det (var) främst .. naturvetenskaperna, som florerade i den tidens (dvs. 1770-talets) Uppsala och gjorde universitetet .. ryktbart. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 22 (1951).
4) (†) allmänt känd på grund av ofördelaktig(a) egenskap(er) l. handling(ar), som har dåligt rykte; ökänd; beryktad (se d. o. 2 slutet, 3); äv. (om gärning l. skrift o. d.): allmänt känd på ett ofördelaktigt sätt, illa beryktad (se d. o. 1 a); stundom svårt att skilja från 2; jfr RYKTE 2 f β. VDAkt. 1652, nr 144. Effter b:te Kirstin är een rychtbaar kåna, och för stöldh tillförene rijsader .., dy kan henne eij något wits ordh gifwas. ConsAcAboP 4: 502 (1679). (Om en präst blivit avsatt, kan han få) niuta någon befordran uppå andre Orter, än ther hans rychtbare Giärning kan förargelse upwäcka. Kyrkol. 19: 21 (1686); jfr 2. Sådane skriffter, som warit håldne för rychtbare och skimflige sampt af den orsaak medh straff belagde. Schück BibliogrAnt. 51 (i handl. fr. 1689). Den ryktbare Danske Fogden Josse Ersson. Hülphers SvStäd. 1: 23 (1778). Kellgren (SVS) 5: 393 (1791). Vara ryktbar (på en dålig sida). Meurman (1847); jfr 2.
-VORDEN, p. adj. som blivit ryktbar. De ryktbarvordna Gluntarna. Annerstedt i 3SAH 17: 27 (1902). Almquist Wennerbg 89 (1917). jfr: Det genom de många strandningarna sorgligen ryktbartvordna Gotland. GotlLT 1852, nr 42, s. 1.
1) (†) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara bekant (se d. o. I 1); anträffat bl. i anv. närmande sig (l. övergående i) 2. (Sv.) Ryktbarhet .. (eng.) notoriousness. Serenius (1741). Erik hade kommit saken uti den ryktbarhet, att den ej mer kunde nedtystas. Fryxell Ber. 3: 211 (1828).
2) till 2 o. 3: egenskapen att vara ryktbar; namnkunnighet; berömdhet. Nå, vinna ryktbarhet. Serenius (1741). (Sångare) med redan vunnen europeisk ryktbarhet. Wennerberg 2: XXVIII (1882). En dyster ryktbarhet ha .. makierna (dvs. buskskogarna) norr och söder om huvudstaden Ajaccio (på Korsika) förskaffat sig. Enckell Olivpar. 94 (1934). jfr (konkretare): I .. januari 1917 kom en interallierad delegation (av politiker o. generaler) till Petersburg. .. Inför så mycken ryktbarhet fördunklades min lilla stjärna så gott som fullständigt. Claëson Lockhart PolAgent 172 (1933). särsk. (i vitter stil, numera bl. tillf.) i pl., med tanke på olika personers ryktbarhet l. på olika förhållanden l. tillfällen o. d. som medföra ryktbarhet. Ryktbarheter, lyckor, njutningar, allt sökes med ohejdad fart. Geijer I. 7: 147 (1836). Huru förgängliga nu än ryktbarheter af det slag som Vernets och Gudins må vara, så (osv.). Estlander KonstH 209 (1867).
3) i konkret anv. av 2: ryktbar person; berömdhet (se d. o. 2). SvLittFT 1834, sp. 294. Ryktbarheterna i litteratur och konst (ha) flytt undan före mig, hvart jag kommit. Rydqvist i 3SAH LIX. 3: 84 (1836). Gatans ryktbarheter, personer som af en eller annan orsak gjort uppseende, äro kända af hela staden. Lundin o. Strindberg GSthm 235 (1880). Morgonen därpå, då jag vaknade, fann jag, att jag var en europeisk ryktbarhet. Krey-Lange Melba Liv 46 (1927). jfr: Jag viskade till honom namnen på alla ortsryktbarheterna, som kommo fram. Därs. 243.
Ssgr (till ryktbarhet 2; mera tillf.): ryktbarhets-begär. jfr begär 1. Wallin Rel. 3: 265 (1828, 1831).
-brånad. (†) häftigt begär efter ryktbarhet; anträffat bl. metonymiskt, om person som är intagen av sådant begär. Sedan en osläcklig ryktbarhets- och krigsbrånad blifvit envåldsmaktens innehafvare, hade .. (Tessin) hastigt sett alla källor till anlagda planers utförande förtorka. Crusenstolpe Tess. 5: 16 (1849).
RYKTBARLIGEN, adv. [med avs. på bet. jfr ä. t. ruchtbar, ögonskenlig, uppenbar; jfr ryktbar 1] (†) ögonskenligen, omisskännligen. Den liderligaste klass af menniskor, som ryktbarligen hos sig hunnit döda all känsla af blygd och ärbarhet. Calonius 4: 119 (1796).
Spalt R 3322 band 23, 1960