Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYMMEN rym4en, sbst. oböjl.
Etymologi
[sg. best. av ett vbalsbst. till RYMMA (bildat liksom t. ex. LUFF till LUFFA, v.1) l. möjl. ombildning av rymden i uttr. på rymden (se RYMD I 1 c α)]
(vard.) i uttr. på rymmen, på rymmarstråt, på rymmarfärd. F. d. fängelseinterner och annat anstaltsfolk .. som är på rymmen. Vi 1952, nr 6, s. 12. Yngling ”på rymmen” berättar sin historia. DN(A) 1956, nr 19, s. 1. Rasmus väntar sig stryk av ”Höken”. Fasan för detta driver honom ut på rymmen. SvD(B) 1956, nr 328, Bil. s. 2.

 

Spalt R 3368 band 23, 1960

Webbansvarig