Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYNK ryŋ4k, sbst.1, n. (OÖstergren hos Cederschiöld Framtidssv. 41 (1917) osv.), äv. (numera föga br.) r. l. m. (Nu); best. -et resp. -en.
Etymologi
[till RYNKA, v.]
(mera tillf.)
1) rynkning (på näsan). Hon gjorde den allra näpnaste lilla rynk på näsan. Nu 1875, s. 286. Östergren (1937; betecknat ss. sällsynt).
2) koll.: rynkor, veck. Tag bort rynket på blusen. IllSvOrdb. (1955).

 

Spalt R 3373 band 23, 1960

Webbansvarig