Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYPAROGRAF ryp1arogra4f l. ry1p-, l. -rω-, l. 0104, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. rhyparo-, förr äv. -graph)
Etymologi
[liksom t. rhyparograph, eng. rhyparographer, fr. rhyparographe av lat. rhyparographus, målare som väljer socialt lågtstående motiv, av gr. ῥυπαρογράφος, adj., som målar smutsiga l. föraktliga ting, av ῥυπαρός, smutsig, o. –γραφος (se -GRAF)]
(numera föga br.)
1) konst. målare i det forntida Grekland, som valde sina motiv ur socialt lågtstående miljöer. Pyreikos, som målade Barber-stugor och Krogscener, kallades i Athen en Rhyparograph, eller Smutsmålare. Hammarsköld KonstH 68 (1817). Schück VLittH 1: 253 (1899).
2) [jfr motsv. anv. i t.] nedsättande benämning på målare: kluddare, klåpare; äv. bildl., ss. nedsättande benämning på litteratör. Då Hegels moraliska tvätydighet hunnit blifva t. o. m. ett ämne för literaturens rhyparografer. Claëson 2: 331 (1855). Ekbohrn 222 (1904). —

 

Spalt R 3382 band 23, 1960

Webbansvarig