Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYSK rys4k, adj.3
Etymologi
[sv. dial. rysk; jfr d. rysk, galen, vred, nor. dial. rysk, vred, bister; jfr äv. sv. dial. rusk, galen, nor. dial. rusk, rasande, galen; av ovisst urspr.; möjl. till stammen i RUSKA, v.2; ofta anslutet till RYSK, adj.2]
(vard.) ss. predikativ, om person: vild, galen, förryckt; äv. med försvagad innebörd: ”tokig”, ”från vettet”, ”från sina sinnen”; särsk. i uttr. alldeles l. rent (förr äv. hel) rysk (i sht förr äv. rysker), stundom äv. rysk i mössan l. planeten o. d. Lucidor (SVS) 123 (1669). Jag blifva kan heel Rysker / För alt det bryderij jag har af mina Tyskar. NordTypogrT 1883, nr 17—18, s. 7 (1679). Han äter som han vore rysker. Serenius (1734; under mad). Är du rysk, menniska? Har du verkligen friat? Åslund TokbrMem. 1: 50 (1880). Ni är väl litet rysk i planeten? SD(L) 1904, nr 192, s. 6. Jansson Ön 193 (1908: rysk i mössan). Spong Tavl. 343 (1946). — särsk. (†) i uttr. vara rysk att göra ngt, gå till överdrift i fråga om att göra ngt, vara ”tokig” i att göra ngt; äv.: vara ovanligt skicklig i att göra ngt. (Sv.) han är rysk att springa, (lat.) velocipede currit. Ihre (1769). Han är rysk att dansa. Dalin (1855).

 

Spalt R 3390 band 23, 1960

Webbansvarig