Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RYTTARSALVA ryt3ar~sal2va, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[jfr d. dial. ryttersalve, lt. rütersalf, holl. ruiterzalf, t. reitersalbe; uppkommet antingen gm folketymologisk ombildning i holl. av holl. ruit(e)-zalf, salva mot skabb l. skorv, med anslutning till ruiter (se RYTTARE), ssg med ruit, skabb, skorv, av ä. holl. ruid, ruide (motsv. t. räude; se RUDIG), l. på motsv. sätt i lt. l. t.]
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) gråsalva (kvicksilversalva), använd bl. a. ss. medel mot ohyra; jfr LUS-SALVA. Landsm. VII. 2: 22 (1886). Gentz Lindgren 205 (1933).

 

Spalt R 3442 band 23, 1960

Webbansvarig