Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅDMAN rå3d~man2 (i dagliga umgänget .. råman, .. i högtidligt tal .. rådman. Moberg Gr. 99 (1815)), sbst.2, m.||ig.; best. -mannen, vard. äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -män ~män2, äv. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. skämts.) -männer ~män2er (TbLödöse 33 (1587), Ottelin BSorl. 9 (1904)) ((†) pl. best. -männenar OPetri Kr. 320 (c. 1540)).
Ordformer
(raad- 1521—1524. rad- 1523—1533. radt- 1525. rå- 1662. råd- 1527 osv. rådhe- 1589. Se för övr. MAN, sbst.2)
Etymologi
[fsv. raþman; jfr d. rådmand, nor. rådmann, isl. ráðmaðr; av mlt. rātman (motsv. t. rat(s)-mann), av rāt (se RÅD, sbst.3) o. man (se MAN, sbst.2). — Jfr RÅDS-MAN (under RÅD, sbst.3 ssgr D)]
titel för de (efter 1948 alltid lagfarna) personer som jämte borgmästaren bilda magistraten i en stad (o. som jämte borgmästaren o. i vissa fall assessorer äro domare i rådhusrätt); förr om vald medlem av rådet i en stad l. om bisittare i gruvrätt. Illitterat rådman, om förh. före 1948: icke lagfaren ledamot av magistraten. Borgomestare, Byfogitte, Raadmæn och menigheten ij Jöneköpung. G1R 1: 6 (1521). Lägsta instansen i stad är Rådhusrätt, med Borgmästaren till ordförande och Rådmännen till bisittare. Thomée IllSv. 30 (1866). SvStatskal. 1939, s. 453. — jfr BROTTMÅLS-, BYGGNINGS-, BÄRGS-, CIVILMÅLS-, JUSTITIE-, KOMMUNAL-, POLITI-RÅDMAN.
Ssgr: A (numera bl. tillf.): RÅDMANNA-INSTITUTION, -SYSSLA, se C.
B: RÅDMANNE-ED, se C.
C: RÅDMANS-BEFATTNING. befattning(en) som rådman. Crusenstolpe Mor. 6: 11 (1844). —
-BÄNK. (förr) kyrkbänk för rådman. Swedberg Lefv. 178 (1729). —
-DÖME. [fsv. radhmannadöme] (†) rådmansbefattning. BtÅboH I. 9: 74 (1637). —
-ED, r. l. m. (-manne- 1599. -mans- 1586 osv.) (förr) ämbetsed (domared) som rådman hade att avlägga. Svära, förr äv. göra rådmansed. Sam[m]e dagh suor Hans Böresson sijnn rådmans edtt. TbLödöse 2 (1586). (De) blefue innsatte vthi rådett och giordhe theres rådhmanne eedh. 3SthmTb. 2: 302 (1599). Rig 1951, s. 111 (om förh. 1685). —
-INSTITUTION. (-manna- 1937. -mans- 1937 osv.) jfr institution 3 b. Östergren (1937). —
-KALAS. särsk. (förr): kalas som ngn höll i anledning av sin utnämning till rådman. Wetterbergh Penning. 584 (1847). —
-KALL, n. (i vitter stil) jfr -befattning. EkenäsDomb. 1: 177 (1653). —
-KÄLLARE. (†) stadskällare. 3SthmTb. 2: 264 (1599). —
-LÖN. BoupptSthm 1687, s. 21 b, Bil. (1683). —
-PLATS. (ngt vard.) rådmansbefattning. SthmHCal. 1761, s. 52. —
-RUM, n. (†) = -plats. 2RA 2: 405 (1727). —
-STÄLLE. (†) = -plats. Bark Bref 2: 126 (1706). —
-SYSSLA, r. l. f. (-manna- 1937 angivet ss. förekommande mindre ofta). -mans- 1749 osv.) = -befattning. Lind 1: 1254 (1749). —
-TJÄNST. = -befattning. RARP 10: 472 (1668). —
-VAL, n. val av rådman. RARP 10: 472 (1668). —
-ÄMBETE~020. jfr -befattning. 2SthmTb. 3: 248 (1563). —
-ÄMNE. [fsv. radhmanna ämne] (numera bl. tillf., vard.) person som kan väntas bli l. är lämplig att bli rådman. Lind (1749). —
-ÄNKA. änka efter rådman. Eichhorn Stud. 3: 46 (1881).
Avledn.: RÅDMANSKA, f. (utom i Finl. numera bl. arkaiserande, skämts., l. vard.) rådmans hustru l. änka. Vördsamt Efter-Minne .. vid Salige Fru Rådmanskans Margaretha Sophia Cronmans .. begrafning. Thomæus MSCronman (1755; i broschyrtiteln). Strix 1902, nr 14, s. 5. Bergroth FinlSv. 300 (1917). —
RÅDMANSKAP, äv. RÅDMANSSKAP, n. (-manskap 1805 osv. -mansskap 1954) (numera bl. arkaiserande, skämts., l. vard.) rådmans ämbete l. ställning. Nordforss (1805). HallHist. 743 (1954).

 

Spalt R 3580 band 23, 1961

Webbansvarig