| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅDSTUGA rå3d~stɯ2ga, sbst.1, l. (i sht ss. ssgsförled ofta) RÅDSTUVA ~stɯ2va, sbst.1, förr äv. RÅSTUGA, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -ur RA II. 2: 271 (1617), HSH 31: 143 (1667)); l. (i sht ss. ssgsförled ofta) RÅDSTU rå3dstɯ2 l. rod3– l. (vanl.) rå3stɯ2 l. ros3-, sbst.1, l. (i sht ss. ssgsförled; numera icke i vårdat skriftspr.) RÅSTU rå3stɯ2 l. ros3– (råsstu Moberg Gr. 100 (1815; angivet ss. använt ”i dagliga umgänget”)), sbst.1, r. l. f.; best. -n; pl. -r. Anm. Dalin har följ. uppgift om ordets former o. uttal: Rådstufva ell. Rådstuga .. uttalas i dagligt tal: rå`ddstu ell. rå`stu, samt skrifves ofta förkortadt: Rådstu.
1) (†) lokal där en rådplägande församling l. ett råd håller sammankomst, rådkammare o. d.
b) bildl., i uttr. Faderns rådstuga = Guds rådkammare (se RÅD-KAMMARE b). Kryper tu vthan migh j Fadhrens Rådstugu .. så warder han tigh en förtärande eeld (säger Kristus). PErici Musæus 3: S 1 b (1582).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sammanträdeslokal (i allm. på rådhuset) för rådet l. rådhusrätten i en stad; äv. (o. vanl.) om byggnad med sådan lokal, rådhus. SthmSkotteb. 3: 187 (1521). The godhamen stadzens inbyggiare mågha och skola vpbyggia sigh ena rådhstugho vtåff for:ne Helgeandz kyrkio (i Arboga). G1R 7: 307 (1531). Rättgånger å Ekness Rådhstugu Anno 1633. EkenäsDomb. 1: 26 (1633). Genom anslag å stadens rådstufva. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 3, s. 65. Vilken fjärdingsman som helst skulle kunna ta .. (de förrymda barnen) och då väntade stryk på rådstugan. Martinson KärlekKr. 113 (1947).
3) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om rådstuga (i bet. 2) l. rådhus, med särskild tanke på ngn av dess olika funktioner l. i motsv. oeg. anv.; jfr 4.
a) med särskild tanke på en rådstugas l. ett rådhus’ användning ss. sammanträdeslokal för rådet l. rådhusrätten i en stad; ofta oeg., liktydigt med: sammanträde med rådet l. rådhusrätten i en stad (särsk. i uttr. hålla rådstuga). JönkTb. 110 (1525). Sam[m]e dagh hölss råstoffuo. TbLödöse 1 (1586). (Målet) Emellom P[er] Arffuidzsonn och Dijttmer Möller bleff wpskuthidh thill ehn annen rustuffuue. Därs. 165 (1590). Alle .. Skipzmåål skole i Städerne gå Cämnäre Rätten förbij, och på Rådhstugun aff Borgmestare och Rådh sielff vthi förste Instantz vptagas. Siöl. 1667, s. a 4 a. Mästaren .. skulle .. på råstun svära konungen och staden trohet. Ambrosiani SvSkråämb. 34 (1920).
b) med särskild tanke på l. (oeg.) om rådet l. rådhusrätten i en stad ss. institution l. myndighet; förr äv. konkret, om sammanfattningen av rådets l. rådhusrättens medlemmar. Th[etta] ær th[e]n tenkiebock som jach Olauus Petri sc[ri]ffuit haffu[er] th[e]n tijdh jach war i rådzstugh[e]n (i Sthm). OPetri Tb. 1 (1524). Eisleben lärde vthi sine Predikningar och Skriffter, at man icke skulle förhandla Mosis Lagh .. vthi Kyrkiorna, vthan sådant lände til Rådhstugun. Schroderus Os. III. 1: 217 (1635). Anno 1644 dhen 24 Aug. woro borgemästare och Rådstufuan församblade. VRP 1644, s. 26. I Städerne examinerar Kyrckioheerden, och någon aff Rådstufwan sådana Casus (dvs. fall då spädbarn kvävts gm olyckshändelse). Gezelius PerbrCom. D 3 a (1673). (Lektorn) blev instämd vid råstun för att han hade rukit på en kar på gatan o gett’n en örfil. ÅbSvUndH LIX. 3: 37 (1940).
c) (†) med särskild tanke på rådstuga l. rådhus ss. rymmande fängelselokaler (särsk. i källaren) l. om fängelse(lokal) i rådstuga osv.; särsk. i uttr. som beteckna att ngn får l. sättes i fängelse, t. ex. (in)sätta ngn på l. i l. under rådstuga(n), få ngn rådstugan; äv. bildl. (En ”matljugare”) plägar man kalla byytiwr, / Få honom rådstughan för jungfrwbwr. Chronander Bel. E 2 a (1649). Huru han .. för oliud, oskick och tumult på tårget och offentlige gatur, aff Stadsens wacht .. bleff i Rådstugun insatt och fängslat. BraheBrevväxl. II. 1: 111 (1658). Jakop Larson .. (som icke vill infria sitt äktenskapslöfte) Skall settiass på råstugan i några dagar. ConsEcclAboP 403 (1660). Nu hafver jag låfvat at skaffa Hans frantzson qvarter under Rådstugun. Lagerström Holberg Jean 77 (1744). Jag .. fick stryk, höll på att komma i råstu’n. Strindberg Kamm. 2: 58 (1907); möjl. till a.
4) [specialfall av 3] (förr) allmän sammankomst av en stads röstberättigade medlemmar (före år 1863 i allmänhet burskapsägande borgare) för beslutande i stadens angelägenheter; äv. konkret(are), dels om sammanfattningen av de vid sammankomsten närvarande, dels om en sådan sammankomst l. samling ss. organ l. institution; företrädesvis (o. utom tillf. numera bl.) i uttr. allmän (förr äv. allmännelig l. menige mans l. alle mans) rådstuga. 2SthmTb. 4: 626 (1575). Thenn 23 Decembris höldz allemanns råstuffuu. VadstÄTb. 100 (1584). Den 22 maji höltz menige mans rådstwge. 3SthmTb. 1: 45 (1592). Denn 6 junij Bleff aff slottet tilsagt, at ringes skulle til rådstuge. Därs. 53. Den 8 Junÿ hölttes Een almenneligh Rådhstughu medh Ecknes bårgherskapett. EkenäsDomb. 1: 1 (1623). I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, tillkommer allmänna rådstugan beslutanderätten i stadens alla gemensamma angelägenheter. SFS 1922, s. 591. Därs. 1949, s. 460. — jfr NYÅRS-RÅDSTUGA.
-SAK. [jfr d. rådstuesag] (†) rättegångssak som rådhusrätt hade att handlägga. Schroderus Dict. 86 (c. 1635). —
-SAL, -TRAPPA, se F.
B (†): RÅDSTUG- l. RÅDSTUV-ALN, se F. —
C (†): RÅDSTUVA-DÖRR, se F.
D (numera bl. med vard. prägel): (2) RÅDSTUGE- l. RÅDSTUVE-ARMBÖSSA. (stuve-) (†) på rådstuga befintlig fattigbössa. Stiernman Com. 3: 1074 (1672). —
-BALK, -BETJÄNT, -BORD, -DAG, -DÖRR, -GÅNG, se F. —
-KLOCKA, -RÄTT, se F. —
E (†): RÅDSTUGO- l. RÅDSTUVO-BALK, -HANDLING, -RÄTT, se F.
F: RÅDSTUGU- l. RÅDSTUVU-ADVOKAT. (-stugu-) (förr) advokat som förde parts talan inför rådhusrätt. BtÅboH I. 11—12: 249 (1696). —
(2) -ALN. (-stu- 1936 osv. -stug- 1659. -stugu- 1936 osv.) (förr) jfr -mått. Fatab. 1936, s. 158 (1659). —
(2, 3 a, b) -ARKIV. (-stu- 1917 osv. -stuvu- 1912 osv.) till en stads rådstuga (o. där inrymda inrättningar o. myndigheter, särsk. dess rådhusrätt) knutet (o. i rådstugan inhyst) arkiv; jfr rådhus-arkiv. SFS 1912, s. 274. —
-BALK. (-stugu- 1614 osv. -stuve- 1587. -stuvo- 1590. -stuvu- 1617 osv.) [fsv. radhstovu balker] (förr) lagbalk som hade avseende på rådhusrättens värksamhet. TbLödöse 80 (1587). SvH 2: 210 (1905). —
(2, 3 a, b) -BETJÄNT, m. (-stu- 1807. -stuge- 1790—1828. -stugu- 1749—1872. -stuvu- 1855) (†) = -vaktmästare. Lind (1749). SvTyHlex. (1872). —
(2, 3 a, b) -BORD. (-stu- 1604 osv. -stuge- 1596. -stugu- 1596 osv. -stuve- 1589) bord i rådstuga, vid vilket rådhusrättens medlemmar sitta vid rättssammanträde; i vissa uttr. äv. oeg., ss. beteckning för rådhusrätts sammanträde l. rådhusrätt o. d. Her emoth kastede hann wadh vnder rÿkzens rådh, leggendes 20 {marker} peninger på rådstuffwe bordett. 2SthmTb. 8: 10 (1589). Rådman Nils Eklin .. stötte till .. (en av parterna i ett mål), och viste honom ifrån Rådstugu bordet. VRP 2/3 1724. —
-DAG. (-stuge- 1578—1828. -stugu- 1524 osv. -stuve- 1569—1590. -stuvu- 1523 (: rastwu-), 1532 osv.) [fsv. radhstovu dagher]
1) till 3 a, b: dag då rådhusrätten (l. rådet) i en stad sammanträder (sammanträdde) för rättegång; ofta med tanke på viss(a) ss. rättegångsdag(ar) fastställd(a) veckodag(ar) (särsk. i uttr. rätt l. vanlig l. ordinarie rådstugudag); förr äv. oeg., om rättegångssammanträdet (särsk. i uttr. hålla rådstugudag). Onssdagin Nesth epth[e]r s[anc]te perss dagh tha kom ffør rætthæ ssom vi ffør rætthæ ssatio[m] a rætth[e]n rastwu dagh hedh[e]rligin .. hwst[rv] by[ri]tha. ArbogaTb. 3: 338 (1523). Wart ho[nom] fo[re] sacht at .. arfwi[n]genes fformy[n]de[re] skwlle stæmpnas til næste radzstugu dagh. OPetri Tb. 8 (1524). Såsom och den tÿdh på åhrett war nu inne, att icke någre rådzstuffwe dager holles borde. 2SthmTb. 8: 147 (1590). Rådstugudag hålles 1 el. 2 gånger i veckan (i Ekenäs). BtVLand 2: 33 (1760). Dalin (1855).
2) till 4: dag för allmän rådstuga; särsk. i uttr. allmän (förr äv. allmännelig l. menige mans) rådstugudag; förr äv. oeg., om sammanträdet (särsk. i uttr. hålla rådstugudag). 2SthmTb. 4: 147 (1571). Skole i på allmenneliga Rådstugu dagar .. thet (dvs. förbudet mot införsel av tyskt öl) lathe hwar och ehn få wette. Stiernman Com. 1: 337 (1585). Den 21 februarij höltz menige mans rådstugedager. 3SthmTb. 1: 110 (1593). Sthm 1: 148 (1897).
Ssg (till -dag 1): rådstugudaga-brott. (†) om förseelse bestående i försumlighet att infinna sig till rådhusrätts sammanträde l. sammanträde med rådet i en stad. 2SthmTb. 1: 241 (1547). —
-DOM ~dωm2. (-stugu- 1629—1714. -stuvu- 1734) (numera föga br.) dom fälld av rådhusrätt. EkenäsDomb. 1: 1 (1629). RB 25: 15 (Lag 1734). —
(2) -DÖRR. (-stuge- 1572—1596. -stugu- 1696 osv. -stuva- 1637. -stuvu- 1594 osv.) [fsv. radhstovu dyr] dörr till rådstuga l. rådhus. 2SthmTb. 4: 216 (1572). —
-FRID, r. l. m. (-stugu-) [fsv. radhstovu fridher] (förr) fred l. säkerhet som var tillförsäkrad dem som befunno sig i rådhus l. voro på väg dit l. därifrån (i samband med deltagande i rättegång); jfr tings-frid. FörarbSvLag 4: 396 (1696).
(2, 3 c) -FÄNGELSE, förr äv. -FÄNGSEL. (-stugu-) fängelse inrymt i en rådstuga l. ett rådhus. BtÅboH I. 9: 153 (1637). Staf PolisvSthm 404 (1950). —
(2) -GÅNG; pl. -ar. (-stuge- 1573—1593. -stugu- 1593 osv. -stuve- 1591. -stuvu- 1751 osv.) gång l. korridor i rådstuga l. rådhus (utanför rådstugusalen). 2SthmTb. 4: 257 (1573). På Anslags-taflan i gamla Rådstufvugången. PH 5: 3070 (1751). —
-HANDLING. (-stugo- 1746. -stugu- 1891. -stuvu- 1897) (numera föga br.) akt gällande en rådhusrätts förhandlingar. Œdman Bahusl. 105 (1746). Hagström Herdam. 1: 268 (1897). —
(2, 3 a, b) -KAMMARE. (-stugu- 1625. -stuvu- 1587—1640) (†) rådets l. rådhusrättens lokal(er) på rådstugan i en stad; möjl. äv. allmännare (till 1): rådkammare l. dyl.; jfr -sal. Helsingius Ff 4 b (1587). Bureus Suml. 86 (1625). Linc. (1640; under senaculum). —
(2, 3 a, b) -KISTA. (-stugu-) (förr) jfr kista 1 a o. rådhus-kista. VRP 26/4 1724. Därs. 5/10 1730. —
(2) -KLOCKA, r. l. f. (-stuge- 1561. -stugu- 1677 osv. -stuve- 1588. -stuvu- 1672 osv.) [fsv. radhstovu klokka] rådhusklocka (se d. o. 1). Svart G1 42 (1561). Nu ringer rådstuvuklockan i tornet. Näsström FornDSv. 2: 279 (1948). särsk. i ordspråket: Sqwallerbytta, rådstuguklåcka, bing, bangh .. (dvs.) Sqwallerkona och rådstuguklåcka giör mången med sitt oliud bångh (dvs. förtret l. förfång l. dyl.). Törning 140 (1677). —
(2) -KÄLLARE. (-stugu-) [jfr d. rådstuekælder, nor. rådstukjeller] rådhuskällare; särsk. om (lokal i) sådan källare använd ss. restaurang l. restaurang inrymd i sådan lokal. BtÅboH I. 11—12: 204 (1682). —
-LAG, m. l. f. (-stugu-) (†) lag gällande för rådhusrätts värksamhet. Rudbeckius KonReg. 477 (1620). —
(2) -MÅTT. (-stugu- 1807 osv. -stuvu- 1855 osv.) [jfr d. rådstuemål] (förr) likaremått förvarat på rådstugan i en stad. Weste (1807). Dalin (1855). —
-NOTARIE, förr äv. -NOTARIUS. (-stugu- 1730 osv. -stuvu- c. 1786 osv.) (förr) notarie vid rådhuskansli. Henel 1729 178 (1730). —
(2) -PLATS. (-stuvu-) plats för l. offentlig plats framför l. invid rådhuset i en stad. FörarbSvLag 5: 300 (1713). —
-PREDIKAN. (-stu- 1795 osv. -stugu- 1771 osv. -stuvu- 1847 osv.) (numera bl. vard., i sht i fackkretsar) = rådstugu-rätts-predikan. DA 1771, nr 41, s. 3. Schrevelius CivPr. 59 (1853). —
-PROTOKOLL. (-stugu-) rådhusrättsprotokoll. Œdman Bahusl. 105 (1746). Meyerson VapArboga 54 (1939). —
-RÄTT, r. l. m. (-stu- 1855 osv. -stuge- 1587—1886. -stugu- 1635 osv. -stuve- 1886. stuvo- 1845. -stuvu- 1668 osv.) [jfr d. rådstueret, nor. rådsturett] (om nutida förh. icke i officiellt spr. utom i Finl.) rådhusrätt. Rysserne, som skole föres för rätta, skole först stellas för Rådstugurätten här i staden. RP 5: 137 (1635). Städernas underdomstolar äro .. Kämnersrätten och Rådstufvorätten. SKN 1845, s. 161. Såsom förvaltande myndighet .. kallas rådstufvurätten magistrat. Aldén Medb. 1: 69 (1884). SFS 1932, s. 277. Rådstuvurätten beslöt .. höra de av kärandena åberopade vittnena. Hufvudstadsbl. 1959, nr 149, s. 11. jfr: Rådh stughe handel (lat.) Dica, .. actio forensis. Rådh stughe rett idem. Helsingius Cc 5 a (1587). särsk. (†) om rättegångssammanträde med rådhusrätt. Så at han .. må kunna begära en extraordinarie Rådstugu-Rätt, som denna skuldfordringssak emellan honom och Sundströms sterbhus .. å nyo lagligen uptager och afgiör. 2RARP 12: 381 (1741). PH 5: 2983 (1750).
Ssg: rådstugurätts-predikan. (om nutida förh. icke i officiellt spr. utom i Finl.) rättegångspredikan hållen före rådhusrätts första sammanträde för året, magistratspredikan; jfr hovrätts-, tings-predikan. BtRStP 1840—41, VII. 1: nr 17, s. 6. 2SvUppslB (1952). —
(2, 3 a, b) -SAL. (-stu- 1855 osv. -stugu- 1695 osv. -stuvu- 1855 osv.) [jfr d. rådstuesal] (större) sal i rådstuga använd ss. sammanträdeslokal för rådhusrätten (l. rådet) i en stad l. ss. allmän samlingssal o. solennitetssal o. d.; jfr rådhus-sal. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 146 (i handl. fr. 1695). Svedelius Lif 93 (1887). —
-SEKRETERARE, förr äv. -SEKRETARIE. (-stugu-) (förr) sekreterare vid rådhuskansli. BtÅboH I. 11—12: 213 (1687). Henel 1729 189 (1730). —
(2, 3 a, b) -VAKTMÄSTARE ~0200. (-stugu- 1906 osv. -stuvu- 1791 osv.) person anställd att sköta vissa vaktmästarsysslor på en rådstuga l. ett rådhus. IT 1791, nr 22, s. 3. —
-VÄG. (-stuvu-) [fsv. radhstovu vägher] (†) väg som ngn tog, då han färdades till l. från rådstuga l. rådhus i samband med rättegång. Sitter någor före androm å Rådstufvu-väg .., och dräper, sargar eller slår sin vederdeloman .. för det han honom stämt .., då är Edzöret brutit. Arnell Stadsl. 40 (1730).
Spalt R 3588 band 23, 1961