Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅK rå4k, sbst.3, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. råk, råke; sidoform till VRÅK, möjl. uppkommen gm bortfall av v i konsonantgrupp i ssgn ORM-VRÅK; jfr ORM-RÅK]
(i vissa trakter) vråk. Ericson Fågelkås. 2: 99 (1907).

 

Spalt R 3620 band 23, 1961

Webbansvarig