Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅKA rå3ka2, sbst.4, förr äv. ROKA (ro`ka Weste), sbst.2, l. RUKA, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or (PH 3: 1762 (1741) osv.) ((†) -er Linné Öl. 55 (1745: Röker), Dens. MethAv. 17 (c. 1750: roker; rättat efter hskr.)); förr äv. ROK, sbst.2, m.
kråkfågeln Corvus frugilegus Lin.; äv. i utvidgad anv., om andra, utländska arter av släktet Corvus Lin.; förr möjl. äv. om annan fågel som till utseende o. storlek liknar en råka. (Lat.) Graculus, .. (sv.) Kaya, Rook. VarRerV 52 b (1579). ORudbeck d. y. (c. 1700) i 3NActaSocScUpps. VIII. 7: 13. I Skåne äta de råkor. Linné Diet. 2: 205 (c. 1750). Rockorne ropa i alla trän, som äro planterade kring byarna på slätten. Dens. Sk. XII (1751). En ostasiatisk råka Corvus pastinator Gould. FoFl. 1920, s. 72. Lönnberg SvFåglFlyttn. 38 (1935).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RÅKE-BO, -SAMHÄLLE, -UNGE, se A.
Spalt R 3621 band 23, 1961