Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅMA, sbst.2, r. l. f.
(†) fuktighet, fukt; jfr RÅNAD, sbst.2 (Säden skadas) Om .. (den) lägges när vid jorden, at dess råma upstiger och henne befuchtar. HushBibl. 1755, s. 195.
RÅMIG, adj. [y. fsv. ramogher, sv. dial. råmig, råmmig] (†) fuktig. HushBibl. 1755, s. 191 (om mejad säd).
Spalt R 3640 band 23, 1961