RÅNBOCK l. RUNBOCK, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(run- 1762. rön- c. 1730)
Etymologi
[sv. dial. rånbock, rånbuck, rånabock (med grumligt å-ljud i första stavelsen) m. m. samt d. dial. ronnebuk, horkarl; jfr sv. dial. runnbagge, runnväre, rummväre, ronabäss, ronnbäss(e), rombäss, osnöpt bock, rånagumse, osnöpt gumse, rånaoxe, rånåoxe, rönnox, tjur, ä. d. ronvæder, d. dial. ronn(e)væder, runnvæder, osnöpt bock, nor. dial. runnbukk, rungbukk, rungvedr m. m., osnöpt bock; förleden möjl. utgående från ett run- l. runn-, samma ord som run- i fsv. runþiuver, tjuv som springer sin väg, o. got. runs, feng. ryne, lopp (vbalsbst. till RINNA, v.) med fakultativt -nn- beroende på inflytande från RINNA, v., o. RÄNNA, v. (jfr isl. runnr, buske, växtstånd o. d., till RINNA, v.), i vissa dial. dock möjl. bildat till l. i varje fall senare anslutet till (o. ombildat efter) andra närbesläktade ord, särsk. RÅNE, sbst.1, l. sv. dial. råna(s) resp. d. dial. runne, ronne, vara brunstig (se RÖNSK). — Jfr RÅNGALT]
(†) osnöpt bock. Hvarcken växten, icke heller håren, .. tilt[a]ga (så på de kastrerade bockarna), som på Rönbockarne. Broman Glys. 3: 154 (c. 1730). Rothof 132 (1762).
Spalt R 3649 band 23, 1961
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se
