Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅPA, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. råpa, nära besläktat med sv. dial. räpa o. nor. dial. räpa, ruka, samt RAPA, v.1]
ruka (se RUKA, sbst.1 1 b); i ssgn KO-RÅPA.

 

Spalt R 3651 band 23, 1961

Webbansvarig