Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄCK räk4, sbst.1, n. (GHT 1892, nr 223 A, s. 4, osv.), äv. (numera mindre br.) r. l. m. (TIdr. 1882, s. 110, Harlock (1944)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (Östergren (1937) osv.), ss. r. l. m. -ar (WoJ (1891), Harlock (1944)).
Ordformer
(förr äv. reck)
Etymologi
[liksom d. ræk av t. reck, n., ss. gymnastisk term upptaget i t. från lt. reck, stång, av mlt. reck(e) (se RÄCKE)]
i sht gymn. redskap för gymnaster l. akrobater, bestående av en ställning med en ovan sträckhöjd fastsatt vågrät stång (urspr. av trä, numera vanl. av stål); i sht förr äv. i uttr. hängande räck, trapets. TIdr. 1882, s. 32. ”The two Gilbars” (dvs. två cirkusartister) visa märkvärdiga konster i räck. GHT 1895, nr 239 A, s. 3. Jag hanterade sällträt bättre än de flesta och gjorde ”jättesvängen” på räck. Hemmer ManSamv. 27 (1931). Hängande räck. Östergren (1937).
Ssgr: RÄCK-AKROBAT. akrobat som utför konststycken på räck. IdrBl. 1935, nr 72, s. 7. —
-GYMNAST. i sht gymn. gymnast som utför övningar på räck; äv. om räckakrobat. GHT 1895, nr 242, s. 3 (om räckakrobat). IdrBl. 1935, nr 5, s. 12. —
-GYMNASTIK. gymn. gymnastik på räck. HjLing (1882) hos LGBranting 2: XIII. —
-KONSTNÄR~02, äv. ~20. särsk. om räckakrobat. PedT 1898, s. 17. —
-MOLLBÄRGARE~0200. förr brukligt simhopp varvid den hoppande hängde i armarna på ett räck, gungade, släppte taget o. gjorde volt bakåt med hopkrupen kropp. Landsm. XVIII. 10: 39 (1901; från Sthm). —
-RÖRELSE. gymn. rörelse som utföres på räck. HjLing (1882) hos LGBranting 3: VIII. —
-STÅNG, sbst.1 (sbst.2 se sp. 3697). i sht gymn. vågrät stång som utgör den viktigaste beståndsdelen i ett räck. 2NF 24: 34 (1916). —
-ÖVNING. gymn. övning på räck. TIdr. 1883, s. 198.

 

Spalt R 3663 band 23, 1961

Webbansvarig