| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄFTE räf3te2, n.; best. -et; pl. -en (UpplDomb. 9: 101 (1736) osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RÄFT räf4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er32 (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. räfte l. räfta, KrigshistHandlK11 XVIII. 12 D: 32 (1678) osv.); förr äv. RÄFTA, r. l. f.; pl. -or (Möller), möjl. äv. -er (se ovan).
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. med fackspråklig prägel) koll. l. i pl., ss. beteckning för stänger l. slanor som uppbära taktäckningsmaterial (bräder, spån, näver, torv, halm, vass) l. som uppbära ett skikt av trävirke som i sin tur uppbär taktäckningsmaterialet; förr äv. allmännare, ss. beteckning för virkessortiment; jfr 2 o. RAFT 1. VDAkt. 1683, nr 120. 755 Tolfter Refter (exporterades från Sv. år 1724). Nordencrantz Arc. 355 (1730). På Leckö Kungsgård i Västergötland är nyligen försökt, at .. fastbinda Rören vid räftet med tjåckt i tjära väl dåppat och sedan tårkat segelgarn. Rothof 497 (1762). 200 st. gamla Räften. BoupptVäxjö 1841. Ladugård .. täckt med spån på räft. PT 1904, nr 192, s. 1.
2) (i formen räfta) [jfr 1] (†) i fråga om torvtak: var o. en av de från takåsen till takfoten gående rafter som nedtill äro försedda med en krok avsedd att utgöra stöd för en kantställd bräda som hindrar torven från att glida. (Sv.) Räfta .. (t.) eine Art Latten unten mit einer Krümme, womit sie den Rasen auf den damit gedeckten Bauerhäusern fest halten. Möller (1790, 1807).
3) (†) koll. l. i pl., om stänger anbringade över halm på tak för att hålla fast denna; jfr RAFT 1 b. Timber, bräder, sparrar, näffwer, lächter, slinder, stänger, räfter till taken. KrigshistHandlK11 XVIII. 12 D: 32 (1678; på Öland). (Halmen) fästes med så kallad Räft, bestående af unga smala Trän, som läggas nog tätt ifrån Ryggåsen neder til Takfoten. Åhstrand Öl. 131 (1768).
Spalt R 3749 band 23, 1961