Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÄTTSKAFFAD, p. adj.
Etymologi
[sannol. ombildning av RÄTTSKAFFENS med anslutning till BESKAFFAD]
(†)
1) = RÄTTSKAFFENS 2.
a) om känsla l. egenskap: sann, äkta, värklig; jfr RÄTTSKAFFENS 2 c. Rättskaffad. Ömhet. Emot. Sine. Likar. SvMerc. 6: 8 (1760). En rättskaffad idoghet, såsom alla andra dygder, inplantas icke genom våldsam stränghet. Knutberg PVetA 1762, s. 4.
b) i utvidgad anv., om pänningmedel: tillräcklig. UrFinlH 653 (1754).
2) om person: redbar, (moraliskt) oförvitlig; jfr RÄTTSKAFFENS 4. Äro ej Domarne i Landet kände för rättskaffade och ovälduge Män, så gör hvar och en hvad honom lyster. Tessin Bref 1: 201 (1752).

 

Spalt R 4197 band 23, 1962

Webbansvarig