Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖDSOT rø3d~sω2t, vard. äv. rø3~, r. l. f.; best. -en; förr äv. RÖDSOTA, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(rö- (-öö-) 1652—1717. röd- (-öö-) 1639 osv. röde- c. 1645 (: Rödesotten, sg. best.; möjl. icke ssg). — Se för övr. SOT, sjukdom)
Etymologi
[y. fsv. rödha sot; jfr nor. dial. raudsott, isl. rauðasótt; av RÖD, adj., o. SOT, sjukdom]
1) med. av baciller förorsakad (epidemisk) infektionssjukdom med inflammation i tjocktarmens slemhinna, smärtor i underlivet samt täta avföringar innehållande blod o. slem, (bacillär) dysenteri (äv. i uttr. bacillär rödsot); äv. om en av amöban Entamœba histolytica Schaud. förorsakad infektionssjukdom med symtom liknande dem vid bacillär rödsot, amöbadysenteri; jfr BLODSOT 1. Schroderus Comenius 303 (1639). 1773 års rödsot. PH 13: 78 (1784). Rödsot, orsakad av amebor, är endemisk i tropikerna. BonnierKL 9: 1639 (1926). Rödsoten hotade i början att bli epidemisk. Agge SvartTj. 120 (1935).
2) om kolera; ss. senare led i ssgn KRÄK-RÖDSOT.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) benämning på flera olika sjukdomar hos husdjur med symtom liknande dem vid bacillär rödsot (se 1); äv. om blodstallning; jfr BLODSOT 2. Att träcken (hos hästen) är blandad med blod .. (har) gifvit anledning till .. namnet rödsot. Florman Hushållsdj. 115 (1834). Pettersson Bakt. 108 (1926; om blodstallning).
4) (numera mindre br.) rödsjuka (se d. o. 3). Juhlin-Dannfelt (1886). — jfr SVIN-RÖDSOT.
Ssgr (i allm. till 1): A (numera mindre br.): RÖDSOT-ARTAD, -BAKTERIE, -PULVER, -SERUM, -SMITTAD, -UTTÖMNING, se B.
B: RÖDSOTS-ARTAD, p. adj. (-sot- 1852—1859. -sots- 1869 osv.) som har karaktären av l. liknar rödsot, dysenterisk. SvT 1852, nr 202, s. 2. —
-BAKTERIE. (-sot- 1933. -sots- 1932 osv.) med. bacill som förorsakar rödsot, dysenteribacill. Svartz MatsmältnSj. 133 (1932). —
-DROPPAR, pl. (förr) benämning på olika ss. medel mot rödsot använda droppar (tinkturer). FinBiogrHb. 201 (1896). SFS 1914, s. 249. —
-EPIDEMI. Regime för allmänna behandlingen af den inom Vesterbergslagen innevarande år gängse Rödsots-Epidemie. Höjer (1840; broschyrtitel). —
-FALL. jfr fall XII 4 f. SundhetscollBer. 1854, s. 53. —
-FEBER. (†) bacillär rödsot. 2SvLäkSH 4: 89 (1844). —
-HEMSÖKT~02, äv. ~20, p. adj. hemsökt av rödsotsepidemi; särsk. om trakt o. d. 2NF 24: 137 (1916). —
-INFEKTION. med. Svartz MatsmältnSj. 133 (1932). —
-LIK, adj. (numera bl. tillf.) = -artad. Rödsotslik diarrhoe. SundhetscollBer. 1857, s. 108. —
-LIKNANDE, p. adj. = -artad. Rödsotsliknande sjukdomsfall. 2NF 24: 135 (1916). —
-PATIENT. Bergman Folksj. 107 (i handl. fr. 1808). —
-PLÅGA, r. l. f. i sht i pl. GotlLT 1853, nr 11, s. 1. —
-PULVER. (-sot- 1698) (förr) jfr pulver 2. ApotT 1698, s. Q 2 b. —
-SERUM. (-sot- 1925) med. serum mot rödsot. 2NF 38: 136 (1925). —
-SJUK. Tholander Ordl. (c. 1875). —
-SMITTA, r. l. f. smitta varigm rödsot sprides; rödsotssmittämne; förr äv.: rödsot(sepidemi). Stiernstolpe Arndt 2: 133 (1807; om rödsotsepidemi). Bergman Folksj. 43 (1869). Wretlind Läk. 5: 99 (1897). —
-SMITTAD, p. adj. (-sot- 1869) Bergman Folksj. 74 (1869). —
-SMITTÄMNE ~020. med. smittämne som förorsakar rödsot. 2NF 24: 137 (1916). —
-SYMTOM. med. Bergman Folksj. 64 (i handl. fr. 1809). —
-TID. tid under vilken rödsotsepidemi pågår (på en ort l. i ett land o. d.). Bergman Folksj. 102 (1869). —
-UTTÖMNING~020. (-sot- 1868, 1890) särsk. (numera mindre br.) till 3: tarmuttömning vid ”rödsot”. Lundberg HusdjSj. 96 (1868). —
-ÅR. jfr -tid. Bergman Folksj. 100 (1869).
Avledn. (till 1): RÖDSOTSAKTIG, äv. RÖDSOTAKTIG, adj. (numera bl. tillf.) rödsotsartad. ÖoL (1852).

 

Spalt R 4315 band 23, 1962

Webbansvarig