Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖDVIN rø3d~vi2n, vard. äv. rø3~, n.; best. -et; pl. (om olika slag av rödvin) -er.
rött (lätt) vin (berett gm jäsning av krossade blå druvor); i sht om rött bordeaux- l. bourgognevin. Blanche Bild. 1: 16 (1863). Vid beredning af rödvin afskiljas skal och kärnor först efter jäsningen. Walin Födoämn. 173 (1906). 2SvUppslB 24: 1131 (1952).
-DRUV. (rödvin- 1869) (i fackspr.) druv framställd vid beredning av rödvin. Leufvenmark Vin. 1: 121 (1869). —
-GLAS. glas att dricka rödvin ur (särsk. om jämförelsevis stort, ofärgat glas med mer l. mindre konformad kuppa); glas med rödvin i. PriskurGlasvÖrnbergGbg 1893, s. 8. Söderberg AllvLek. 189 (1912). —
-KORK. särsk.: med nysilver l. dyl. beslagen (äv. med en genom korken gående pip försedd) kork för rödvinsbutelj l. rödvinskaraff. BoupptVäxjö 1890. —
-NÄSA. (mera tillf.) om näsa som är röd på grund av (riklig) förtäring av rödvin; jfr brännvins-näsa. Serner YussufKh. 24 (1916). —
-SKUM, n. kok. dessert tillredd av bl. a. rödvin, äggulor o. socker (vilka ingredienser sjudas under vispning). HemKokb. 255 (1903). —
-STÄLL. (i sht förr) ställ för rödvinskaraff (l. rödvinsflaska) jämte rödvinsglas. BoupptVäxjö 1889. —
-SÅS. (rödvin- 1884. rödvins- 1892 osv.) kok. sås tillsatt med rödvin l. bestående av rödvin o. redd med potatismjöl. Langlet Husm. 379 (1884). —
Spalt R 4317 band 23, 1962