Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖKE rø3ke2, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr nor. dial. røykje, n., rökning, rökeld; till RÖKA, v.2]
(i vissa trakter, vard.) koll.: tobaksvaror, rökvärk. Tjänsteman köpte röke som stulits. GbgP 1954, nr 337, s. 2.

 

Spalt R 4399 band 23, 1962

Webbansvarig