Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖNSK l. RÅNSK, adj., l. RUNSK, adj.4
Ordformer
(runsk 1805—1824. rånsk 1651. rönsk c. 1635—1769)
Etymologi
[sv. dial. runsk, rånnsk, rön(n)sk; jfr d. runsk, ronsk; till samma rot som föreligger i RÅNE, sbst.1, o. i sv. dial. råna(s), d. dial. runne, ronne, nor. dial. runa, vara brunstig, sv. dial. rån, brunstig]
(†) om djur: brunstig, löpsk; äv. om människa: kättjefull o. d. Schroderus Dict. 163 (c. 1635). Iagh är flychtigh och rånsk, och säller migh til alle Mann. Franckenius LapPhilos. B 4 a (1651). En rönsk bock. Lind (1749). Lindfors (1824; om svin). jfr: (Lat.) equus non castratus, (sv.) rönsk hæst. Ihre 2: 454 (1769; från Uppl.).
Avledn.: RÖNSKAS, v. dep. [jfr d. dial. ronske] (†) om djur: vara l. bli brunstig; äv. om människa: vara l. bli kättjefull; jfr kättjas 2. Schroderus Dict. 268 (c. 1635). Kätias (rönskas) är fäachtigt. Dens. Comenius 825 (1639). Bocken rönskas nu. Lind (1746).

 

Spalt R 4425 band 23, 1962

Webbansvarig