Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖPA rø3pa2, f.; best. -an; pl. -or.
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lång mager kvinna. Då fick hon syn på ett fruntimmer som just stod på spången. .. En lång smal röpa med grön klänning, vita fötter och vita, runda armar. EMalmquist i Vi 1951, nr 20, s. 6.
Spalt R 4434 band 23, 1962