| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖRANDE rö3rande2 l. rœ3-, p. adj. o. prep.; ss. p. adj. med adv. =.
I. p. adj. (o. adv.).
1) (†) om egendom: som utgör lösöre, lös (se d. o. 2 a); anträffat bl. i n. sg. obest. i substantivisk anv.; jfr RÖRLIG 4. Mitt fäderne, hwadh som helst migh tilko[m]mer i rörende och orörende, lööst och faast, hus och grundh. 2SthmTb. 8: 85 (1589). — jfr O-RÖRANDE.
2) (†) som bedriver (livlig) rörelse l. värksamhet av något slag. En stor rörande Koppar-Bergslag. Tilas PVetA 1765, s. 41.
3) (†) om ngns kött o. blod (kropp): upptänd av begär l. dyl. Hvarföre, emedan .. (flickan) var afklädd och til Kroppen mycket blottad, at jag ther vtaf fant mig mina sinnen intet mächtig vara, blef Kött och Blod hos mig så rörande at jag af Satan och min egen onda lusta lät mig til fullgörande af ett fel förleda, som jag ännu vnder mina största vngdoms fel räknar. Humbla Landcr. 99 (1740).
4) som gör psykiskt intryck på l. psykiskt påvärkar ngn l. som har förmågan att göra ett sådant intryck osv.; numera nästan bl. i anv. motsv. RÖRA, v.2 I 5 f: som hos ngn framkallar l. som har förmågan att hos ngn framkalla (veka, innerliga) känslor som äro kännetecknade av sympati för den l. det som framkallar dem (t. ex. medlidande, sorg, saknad, ömhet, tacksamhet) l. äro av allmänt sentimental natur; som rör ngn l. gör ngn rörd, gripande, som går till hjärtat, hjärteknipande; stundom närmande sig dels bet.: patetisk, dels (med försvagning av den ursprungliga bet.) bet.: ljuvlig, vacker, tilltalande, stor l. dyl. (i denna senare anv. stundom ironiskt); ss. adv.: på ett rörande resp. patetiskt l. vackert l. tilltalande sätt l. fullkomligt l. dyl. De togo ett rörande farväl av varandra. En rörande syn. Det utspelade sig en rörande scen. Det var rörande vackert att se de båda syskonens omtänksamhet om varandra. En rörande omsorg. Det rådde en rörande enighet. De voro rörande eniga, när det gällde att hitta på rackartyg. Serenius Ll 4 b (1734). De få dagar som förflutit (efter statsvälvningen) .. hafva gifvit mig de ymnigaste, de mest rörande prof af eder kärlek, af edert oinskränkta förtroende till mig. Gustaf III 1: 97 (1772). Det afskedstal, som Auctor gör åt landet och i synnerhet åt sin kammare, är särdeles ömt och rörande. Kellgren (SVS) 4: 151 (1780). Solen upgår eller Cora synes, det är lika rörande för mit sinne och mit hjerta. Eurén Kotzebue Cora 6 (1794). Det är riktigt rörande att höra, hur mån du är om din gamle farbror. UngKraft. 1907, s. 50. Det är något nästan rörande .. över den svenska försommargrönskan. Böök ResSv. 101 (1924). Mot mig voro de alla rörande snälla och vänliga. Munthe SMich. 22 (1930). Många (gravvårds-)inskrifter äro rörande i sin okonstlade enkelhet. Hagberg DödGäst. 484 (1937). Det var en ovanlig och rörande liten varelse, som man inte kunde undgå att fästa sig vid. Siwertz Förtr. 132 (1945). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) om predikan l. gudstjänst: som griper, gripande l. dyl.; förr äv. dels om predikant: som predikar l. har förmågan att predika gripande, dels oeg., om en sådan predikants predikoförmåga. ÅbSvUndH 68—69: 311 (1784). En rörande Italiensk predikant. Kellgren (SVS) 5: 474 (1790). Pastor Roos är känd för mycket rörande ämbetsgåfvor. MoB 2: 65 (1792). Må vi alfvarligt bemöda oss, att göra den yttre Gudstjensten uppbygglig och rörande. Hagberg Pred. 4: 62 (1818).
b) (†) om (skalds) fantasi: som har förmåga att skapa sådant som tjusar o. rör. Naturen måste förse en Skald .. med .. en liflig och rörande inbillningsgåfva. Bergklint Vitt. 136 (1761).
c) ordlekande, med anslutning äv. till RÖRA, v.2 I 2 a, III 3 b α, i ordstävet: ”Det är rörande” — sa’ gumman, sålde slefvar. Holmström Sa’ han 15 (1876).
5) (†) som utgör ett angrepp mot ngn l. ngns heder, kränkande, ärerörig; jfr RÖRA, v.2 I 10 b, 11 a β. Rörande tilvitelser. PH 6: 4447 (1756). Så rörande tilmälen kunde icke Presterskapet lemna obesvarade. Bælter Cerem. 92 (1760).
a) i uttr. nära rörande (jfr 7); som nära l. intimt berör l. angår ngn l. (med nära anslutning till 4) som går ngn hårt till sinnes l. är känslig l. ömtålig l. dyl. (Gm foglighet mot Ryssland vinna vi ingenting annat) än at våra förnyade fogligheter .. öka de nära rörande förtretligheter vi på en tid rönt. Höpken 2: 100 (1747). Talet (hade förts) inpå giftermål. Middags-klockan ringde oss til bordet, men huru skulle maten kunna stoppa munnen i et så nära rörande ämne? Wallenberg (SVS) 1: 287 (1771). jfr NÄR-RÖRANDE.
b) [jfr DESS-] i uttr. dess rörande (möjl. att uppfatta ss. ssg), ifrågavarande l. dyl. Des rörande beslut. MoB 3: 78 (1768).
7) (†) i uttr. nära rörande (jfr 6 a), gm släktskapsband l. dyl. nära förbunden med ngn, närstående, närbesläktad; jfr RÖRA, v.2 I 11 d. VDAkt. 1797, nr 117. — jfr NÄR-RÖRANDE.
II. ss. prep.: angående, beträffande, vidkommande; om; vad (ngt) angår l. beträffar l. vidkommer; jfr RÖRA, v.2 I 11 a ε. Efter som jag redan förut vågat fram med et och annat rörande Svenska Språket .., så (osv.). Sahlstedt CritSaml. 124 (1759). I allmänhet erindras Auctorerne, om i akttagande af alt hvad förut blifvit kungjort, rörande Prisskrifters insändande. Kellgren (SVS) 5: 72 (1786). En .. offentlig diskussion rörande de egyptiska fornlemningarnes konstvärde. BEMalmström 7: 412 (1845). Rörande de stadsgeografiska undersökningsmetoderna hänvisas till Blanchard. SvGeogrÅb. 1934, s. 56.
Spalt R 4517 band 23, 1962