Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖROM (rö`rom el. röro´m Weste; rö`rå´mm ell. rörå´mm Dalin), r. l. m.; best. -ommen; pl. -ommar (PT 1758, nr 95, s. 4, Cannelin (1939)) l. -ommer (ÅgerupArk. Bouppt. 1744).
Ordformer
(-om 17031939. -um 17431762)
Etymologi
[till RÖRA OM (se RÖRA, v.2 särsk. förb.)]
(†) redskap använt att därmed röra om i en vätska l. massa o. d. Sjögren 583 (1775). Massorne i glasen (med krutprov, vilkas salpeterhalt skall undersökas) omröras .. med rörommar af glas. SFS 1831, s. 315. Dalin (1854). Fries Krutl. 153 (1869). — särsk.
a) långskaftat sked- (l. spad)liknande redskap använt att därmed röra om i vinglas (för att få socker som lagts i vinet att smälta). En ”Rörom” med långt skaft. Ehrenheim AntGrönsöUtö 68 (cit. fr. 1703). Kära bror! hvad skall jag göra? — / Med din Rörom såckret röra, / Dricka i botten och må väl. Bellman (BellmS) 2: 105 (c. 1784, 1791). Widegren (1788).
b) om köksredskap använt att därmed röra om i grytor o. d., rörslev o. d. Sjögren 584 (1775). WoJ (1891). Cannelin (1939).
Ssg: (a) RÖROMS-SKED. [jfr d. rør-om-ske] (†) = rörom a. Hjelmqvist ImperSubst. 111 (cit. fr. 1776).

 

Spalt R 4557 band 23, 1962

Webbansvarig