| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖSEN rø4sen l. RÖSN rø4sn l. RAUSN ra4usn l. ra͡ω4sn, r. l. f.; best. -snen, stundom äv. i best. anv. utan slutart. (Lavén Sjökr. 40 (1854)). Anm. I ä. tid användes stundom formen aräsn beroende på missuppfattning av det isl. uttr. á rausn, där á är prep. (med bet.: på). Ifrån Stamnen och til öserummet blef kallat Aräsn. Peringskiöld Hkr. 1: 80 (1697; isl. orig.: Aræsn). Berch PVetA 1766, s. 22.
på fornnordiskt drakskepp: upphöjt däck l. främre skans l. back (se BACK, sbst.2 1) över förrummet (se FÖR-RUM, sbst.1 2) i skeppets för, där stamborna (o. bärsärkarna) hade sin plats (i strid). Richert o. Guldbrand KonSag. 1: 88 (1816). (Olav Tryggvasons saga) som omtalar kämparne på Ormen långe, antyder skeppets indelning. Der omtalas: stammen, rösnen, förrummet och krapparummet, hvartill kommer lyftingen. Hildebrand Sturl. 1: 309 (1869). Unger IllSvSjökrH 1: 3 (1909).
Spalt R 4564 band 23, 1962