Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖSSJA, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(†) hop l. hög av stenar, röse. The togho stenar, och giorde ena rösio, och åto vppå samma rösio. 1Mos. 31: 46 (Bib. 1541; Bib. 1917: röse). I norra Halland funnos mångfaldiga märkvärdiga ställen, så med upresta stenar som ättehögar och Rörsior. Schück VittA 4: 426 (i handl. fr. 1748). AktsamlKungsådreinst. 419 (1788). — jfr STEN-RÖSSJA.
Spalt R 4566 band 23, 1962