| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SABLIG sa3blig2, adj. -are. adv. -T.
(starkt vard.) ”förbaskad”, ”förbannad”; utomordentlig, oerhörd, obeskrivlig; i sht dels predikativt, dels i n. sg. substantiverat (se slutet), dels ss. adv.; jfr SABLA, adj. oböjl. o. adv. Dä ä sablit hva gatorna börjar bli osäkra här på söder. Strix 1900, nr 39, s. 6. Jag är .. alldeles sabligt rädd för ormar. Cederschiöld Negr. 43 (1917). Han har sabligt ont uti sitt skör. Ullman SångSyn 79 (1924). Du pratar den sabligaste smörja, pappa. Hammarling Wodehouse Tack 221 (1936). — särsk. i n. sg. substantiverat, i uttr. sabligt med ngt, ss. beteckning för kraftigt tilltagen mängd l. myckenhet av ngt; jfr MED, prep. o. adv. I 18 b. Pelle lovade kusken alldeles sabligt med dricks, om vi kom till centralen på sju minuter. Alving Brita 14 (1904).
Spalt S 23 band 24, 1963