Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SACKARAT sak1ara4t, n.; best. -et; pl. = (WoJ (1891) osv.) l. -er (Keyser osv.).
Ordformer
(äv. sacch-)
Etymologi
[jfr t. saccharat, eng. o. fr. saccharate; bildat till lat. saccharon, nylat. saccharum, gr. σάκχαρ(ι), σάκχαρον, socker (se SOCKER), med det i namn på salter vanliga suffixet -at]
kem. o. tekn. saltartad förening av socker med ett basiskt ämne. Keyser OrgKemiSam. 1: 75 (1866). Med metallsalter bildar rörsocker dels komplexa föreningar, dels saltartade föreningar. Dessa senare kallas sackarat, och bland dem märkas kalcium-, barium- och strontiumsalterna. Bolin OrgKem. 148 (1925). Wernstedt (1943).
Ssgr: SACKARAT-FABRIK. (förr) fabrik för ursockring av melass enligt sackaratmetoden. BtRiksdP 1905, I. 1: nr 76, s. 22. —
-METOD(EN). (förr) metod för ursockring av melass som grundade sig på sockrets utfällande ur melassen ss. sackarat (som gm tvättning kunde befrias från icke sockerartade ämnen). SFS 1913, s. 775.

 

Spalt S 35 band 24, 1963

Webbansvarig