Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAFFER saf4er, r. l. m. l. f.; best. -n; förr äv. SAFFERA, r. l. f.; best. -an. Anm. Hos Brander NatH 143 (1785) förekommer i sg. obest. formen safferen, som sannol. uppkommit gm missuppfattning av en sg. best.
Ordformer
(saffer (z-) 1782—1932. saffara 1760. saffera (z-) 1753—1789. zaffra 1768)
Etymologi
[fsv. saffer; jfr d. zaffer, mnl. saffer (holl. saffer, f.), mht. safer, n., t. saffer, zaffer, m., zaffra, f., eng. zaffre, zaffer, fr. safre, m., it. zaffera, zaffara, f., span. safre, m., nylat. saffera; av omtvistat urspr.; möjl. av arab. ṣufr, gul koppar, mässing, till oṣfar, gul, blek]
(numera knappast br.) safflorkobolt, koboltsafflor; jfr SAFFLOR 3. Kiellberg KonstnHandtv. KakelKrukm. 6 (1753). (Ekenberg o.) Landin 953 (1894). TySvOrdb. 1986 (1932).

 

Spalt S 67 band 24, 1963

Webbansvarig