Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAFSA saf3sa2, äv. (numera knappast br.) SAFJA saf3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf.) -or.
Ordformer
(saffa- i ssg 1785 (: Saffabuske)—1896 (: Saffabusken). safja 1931. safja- i ssgr 1852 (: Safjabuske)—1925 (: Safjabräken). safsa 1846 osv. safsa- i ssgr 1751 (: Safsa-buske) osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Smål.) safsabuske, av ovisst urspr.; ordet har tidigast anträffats i ssgn safsa- l. saffa- l. safja-buske o. har ss. enkelt ord sannol. utlösts ur denna ssg; formerna saffa- o. safja torde bero på ombildning av safsa]
bot. ormbunken Osmunda regalis Lin., kungsbräken; äv. om släktet Osmunda Lin. Hartman ExcFl. 151 (1846). Areschoug Fl. 558 (1881; om släktet). Släktet Osmunda har .. i Europa endast en (art) .., safsa, kungsbräken, som finnes sparsamt .. i södra samt, utmed kusterna, uppåt mellersta Sverige vid skuggiga sötvattenstränder, helst i åar. 2NF 20: 1029 (1914). Hylander NordKärlv. 1: 21 (1953).
Ssgr (numera bl. mera tillf., icke i bot. fackspr.): SAFSA-BRÄKEN, äv. -BRÄKNE. safsa. Fries Ordb. (c. 1870: Safjabräken). —
-BUSKE. safsa. Safsa-buske war en namnkunnog wäxt i Wirestad Socken, som endast fants här på et enda ställe, nämligen på en liten holme uti Fanhults å. Linné Sk. 40 (1751).

 

Spalt S 82 band 24, 1963

Webbansvarig