Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAHIB sa4hib, m.; best. -en, äv. i best. anv. utan slutart.; pl. -ar (Cavallin osv.) l. -er (Boheman Kipling Kim 1: 89 (1901) osv.), äv. -s (Montgomery Kipling 1: 257 (1891), Hallén Kipling Kim 47 (1953)).
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. sahib; av urdu sáhib, av arab. sāḥib, herre, eg.: kamrat, vän]
hederstitel i Indien o. kringliggande länder för högt uppsatt man: ”herre”; särsk. ss. hederstitel (l. beteckning) för icke inhemsk vit man (tillhörande de högre klasserna). Lundgren MålAnt. 2: 164 (1872). Basarens sladder om Sahibarnas sista nya påhitt. Cavallin Kipling Emir. 54 (1898). ”Den ljushårige sahib är här”, nästan skrek hon. Wachtmeister Budden JohnDjÄv. 39 (1933).
Ssg: SAHIB-, äv. SAHIBS-KRIG. [efter eng. sahibs’ war] (mera tillf.) om krig fört mellan europeiska l. från Europa härstammande folk, betraktat ur indisk synpunkt. Kipling Sah. 13 (1903; om boerkriget).

 

Spalt S 133 band 24, 1963

Webbansvarig