SAINFOIN, äv. SAINTFOIN, n.
Ordformer
(centoine 1739. sainct foin 1736. sainfoin (sain-foin) 1769—1815. saintfoin (saint foin, saint-foin, st. foin) 1727—1785)
Etymologi
[jfr eng. sainfoin; av fr. sainfoin, av sain, hälsosam (av lat. sanus; se SANITET), o. foin, hö (av lat. fenum; jfr FÄNKÅL); med avs. på formen saintfoin jfr ä. eng. saintfoin o. ä. fr. saintfoin, med anslutning till eng. resp. fr. saint, helig, av lat. sanctus (se SANKT)]
Spalt S 134 band 24, 1963
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se