Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAKRAMENTALIER sak1ramenta4lier, äv. 100302, sbst. pl.; best. -na.
Ordformer
(förr äv. sac-)
Etymologi
[jfr t. sakramentalien, pl.; av mlat. sacramentalia, substantiverat n. pl. av senlat. sacramentalis (se SAKRAMENTAL)]
teol. om ett flertal till de fastslagna sju sakramenten icke hörande heliga handlingar (vigningar, välsignelser, besvärjelser) l. invigda föremål (t. ex. vigvatten) inom den romersk-katolska kyrkan. Dalin (1871). Holmquist MLuther 15 (1916). Under det att sakramenten främst äro nådesförmedlare, äro sakramentaliernas viktigaste uppgifter att sörja för de frommas lekamliga väl. Arv 1955, s. 42.

 

Spalt S 207 band 24, 1963

Webbansvarig