Publicerad 1963   Lämna synpunkter
SAKRERA, v.; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ING.
Ordformer
(sac-)
Etymologi
[jfr ä. d. sakrere, t. sakrieren, eng. sacre, fr. sacrer, it. sacrare; av lat. sacrare, avledn. av sacer (se SAKRAL, adj.1). — Jfr SAGRADA-]
(†) inviga, konsekrera; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing, = KONSEKRATION 2 slutet. LPetri DialNattw. C 8 b (1562).

 

Spalt S 210 band 24, 1963

Webbansvarig