| Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SALINISK sali4nisk, förr äv. SALINSK, adj., l. SALISK, adj.1; adv. (tillf.) -T.
(i fackspr.)
1) som utgör l. liknar salt; saltartad, saltaktig, saltliknande. VetAH 1751, s. 209. Uti proberkonsten .. upkomma saliniske slagger. Rinman 2: 706 (1789). De saliniska beståndsdelarne, som förekomma i blodet, utgöras af alkaliska, jord- och metall-salter förenade med Chlor, Fluor, Kolsyra, Mjölksyra, Phosphorsyra och Svafvelsyra. ASScF 5: 236 (1858). Ekstrand o. Lind Läkemed. 38 (1949). särsk. [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) om marmor: vit o. finkornig. Salinisk, pariser och carara-marmor. JernkA 1832, Bih. s. 120. Den Penteliska eller Attiska (Saliska) marmorn från berget Pentelikon i Attika, är finkornigare än den Pariska. Rothstein Byggn. 70 (1856).
2) som innehåller salt(er), salthaltig; i sht (o. numera företrädesvis) om mineralvatten l. mineralkälla, särsk. i speciellare anv.: som huvudsakligen innehåller natriumsulfat (o. natriumklorid). Aken Eldsl. 99 (i handl. fr. c. 1793). Saliniska bad. TLäk. 1835, s. 355. Brunnscur med martialiska, salinska eller svafvelhaltiga vatten. Hwasser Colik 46 (1837). Rosenberg OorgKemi 179 (1887; om mineralvatten). En salinisk källa. Henning HbgMinn. 1: 47 (1950).
Spalt S 285 band 24, 1963