| Publicerad 1964 | Lämna synpunkter |
1) (i sht i fackspr.) om person l. djur l. ngns mun: avsöndra (rikligt med) saliv; dregla. B:te patient saliverade continuerl. natt och dag. HdlCollMed. 1697, s. 1027. Saliverande munnar. Hygiea 1840, 2: 64. Symptom (vid fosforförgiftning hos hundar): .. Riklig salivering, diarrhé, besvärad andning. Henricsson Hund. 84 (1923). SDS 1960, nr 237, s. 3.
2) (†) om person: undergå en kur varvid man behandlas med spottdrivande medel (”salivationskur”, ”spottkur”); ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare, om kuren. Hafwande Qwinnor hafwa saliveradt uthan skada ibland, men thet är doch äfwentyrligt. Lindestolpe Frans. 80 (1713). Susanna Olofs dotter .. kom egenteligen för sina Veneriska qvarlåtenskaper til Åbo Lazaret, för hvilka hon flerestädes undergått Curer och Saliveringar. VetAH 1762, s. 278. Salivanter, som icke ens behöft salivera, men blifvit dömde dertill af simple Doctorer. JOHagström (1785) hos Hjelt Medicinalv. 2: 312. För saliverande anordnade rum (inom lasarettet). PH 14: 138 (1788). Dalin (1871).
3) (†) framkalla riklig salivavsöndring hos (ngn) med hjälp av spottdrivande medel, behandla (ngn) med spottdrivande medel; ngn gg äv. med subj. betecknande spottdrivande medel (o. i denna anv. utan utsatt obj.). Turbith Minerale (dvs. gult sulfat av kvicksilver) til några Peparkorns wicht, hwilket både lijtet Saliverar, och treffeligen purgerar. Lindestolpe Frans. 73 (1713). (Eng.) To Flux one, .. (sv.) saliwera en, (lat.) luem hydrargyro purgare. Serenius (1734; under flux). Widegren (1788).
Spalt S 289 band 24, 1964