Publicerad 1964   Lämna synpunkter
SAM- ssgr (forts.):
SAM-ARBETA~020, -ning (i bet. 1).
1) (i sht i fackspr.) till 2 a: (efter blandning) arbeta samman (olika ämnen l. beståndsdelar) till en enhet; hoparbeta (ämne o. d. med ngt); jfr samman-arbeta. Samarbetning af .. kautschuk med kopalfernissa. TT 1877, s. 88. Dessa beståndsdelar (i krut) blifva så fullständigt blandade och samarbetade, som på mekanisk väg kan ske. Holmberg Artill. 2: 60 (1882). särsk. i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om (bearbetning o.) förening av olika beståndsdelar till en enhet; äv. med tanke på att beståndsdelarna förenas så att de harmoniera l. passa ihop (jfr sam- 7); särsk. med avs. på beståndsdelar av en skriftlig framställning l. motiv för en konstnärlig framställning. (De olika stadgeförslagen) skulle samarbetas af ett utskott. NF 6: 427 (1882). Att (inom ornamentiken) samarbeta djur- och växtmotiven med hvarandra. AntT XI. 1: 54 (1890). särsk.
a) (tillf.) med saksubj.: komma (ngt som består av olika delar) att framstå ss. enhetligt, stämma samman. Figurerna öfver portalerna (i Hälsingborgs rådhus) stå tämligen löst, direkt mot tegelväggen .., då en fortsättning af den huggna stenen bakom dem skulle måhända ha samarbetat det hela bättre. TT 1897, Byggn. s. 25.
b) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Söderblom Gudstr. 350 (1914). särsk. (i sht konst.) om beståndsdel av ngt: som förts l. ställts samman (med annan beståndsdel l. andra beståndsdelar) på ett harmoniskt sätt; äv. om (beskaffenhet l. karaktär o. d. hos) en enhet (särsk. ett konstverk o. d.): som kännetecknas av att dess delar harmoniera l. passa ihop. TT 1897, Allm. s. 99. (Utställningspaviljongen hade) temligen tunga och icke fullt samarbetade partianordningar. MeddSlöjdF 1898, 2: 54. (Pristagarens) förslag är af en väl samarbetad, helgjuten karaktär. TT 1902, Ark. s. 72.
2) till 4: arbeta tillsammans (med ngn l. ngra i l. för ngt); i sht förr äv. i uttr. samarbeta att göra ngt, arbeta tillsammans l. anstränga sig gemensamt för att göra ngt. På sådant sätt samarbetar man (i vetenskapliga sällskap), under tankarnas skärpande, att upplyfta själen till att göra sig värdiga begrep om alla slags nyttiga sanningar. Bergklint Vitt. 271 (1779). PT 1899, nr 17 A, s. 3. särsk. med saksubj.: samverka (med ngt). Lysander Almqvist 131 (1878).
3) till 7 slutet, i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: samövad. NF 13: 1107 (1889; i pl., om ryttare o. häst).
-ARBETARE~0200. [jfr -arbeta] om person som samarbetar (se -arbeta 2) med ngn l. ngra. Eichhorn Stud. 2: 37 (1872). särsk. (tillf.): samarbetsman, quisling. GHT 1944, nr 222, s. 6 (om förh. i Frankrike).
Avledn.: samarbetarskap, n. förhållandet att två l. flera personer samarbeta med varandra. Edgren Kovalevsky 68 (1892).
-ARBETE~020. arbete (se d. o. 46) tillsammans (med ngn l. ngra i l. för ngt); samverkan (av l. mellan ngra); gemensamt arbete; äv.: medverkan; i sht förr äv. konkretare, om gemensam arbetsuppgift o. d.; jfr -arbeta 2. LBÄ 29—31: 113 (1799). På terminens samarbeten och pensa hade .. rödsots-epidemien .. inwerkat störande. GotlLT 1852, nr 52, s. 1. Denna undersökning (av svenska språkets historia) måste .. utföras af .. (J. E. Rydqvist) ensam, utan att understödjas af någon annans samarbete. Wisén i 2SAH 54: 101 (1878). Samarbetet mellan regering och riksdag. VL 1893, nr 87, s. 2. jfr ryss-samarbete. särsk. i utvidgad anv., i fråga om kroppsorgan l. (delar av) maskiner l. egenskaper l. verksamhetsgrenar o. d.; jfr -arbeta 2 slutet, arbete 7. Ett samarbete af ögonen (är) knappt möjligt att ernå (vid fall av myopi med skelning). Hygiea 1870, s. 90. En svärmisk fantasi i samarbete med ett skarpt beräknande förstånd. Schück o. Lundahl Lb. 1: 98 (1901). Konstens samarbete med industrien. SvSlöjdFT 1919, s. 11. Fröberg Skrädd. 30 (1941; i fråga om delar av maskiner).
Ssgr: samarbets-anda, r. l. f. anda som kännetecknar l. är gynnsam för samarbete. Form 1948, s. 142.
-avtal. avtal om samarbete. TSvLärov. 1953, s. 319.
-delegation. delegation (se d. o. 1 b) som har till uppgift att handha samarbete mellan två l. flera institutioner l. organisationer o. d. UNT 1934, nr 303, s. 1.
-form; pl. -er. form för samarbete; arbetsform som kännetecknas av samarbete. Andersson SkånH 1: 424 (1947). TySvLärov. 1952, s. 109.
-förmåga, r. l. f. förmåga till samarbete. SvFlH 1: 316 (1942).
-man, m. särsk.: medborgare i ockuperat land som samarbetar l. samarbetat med ockupationsmakten, quisling; jfr -arbets-vän o. sam-arbetare slutet. SvD(B) 1944, nr 236, s. 8.
-minister. (mera tillf.) statsråd som är medlem av internationell kommitté med uppgift att handlägga frågor rörande samarbete mellan skilda stater. GHT 1957, nr 243, s. 8.
-människa. människa med samarbetsförmåga. MorgT 1948, nr 313, s. 4.
-nämnd, r. l. f. l. m. jfr -arbets-delegation. Bjurman 3Statsm. 274 (1935).
-organisation. jfr -arbets-delegation. 2NF 20: 223 (1913).
-politik. politik som kännetecknas av l. går ut på samarbete. Castberg FörentNat. 3 (1945).
-råd, n. jfr -arbetsdelegation. SvGeogrÅb. 1931, s. II.
-tanke. tanke som går ut på att främja samarbete. KristGemensk. 1928, s. 57.
-vilja, r. l. f. vilja till samarbete. FoF 1941, s. 68.
-villig. villig till samarbete. SAOL (1950).
-vän, m.||ig. särsk.: samarbetsman, quisling. SvD(A) 1943, nr 346, s. 6.

 

Spalt S 427 band 24, 1964

Webbansvarig